VIII
Det var den timma på aftonen, då Stamfords
arbetare plägade lemna fabrikerna och verkstä-
derna. Också såg man mycket folk af denna
klass på gatorna. Somliga begåfvo sig till sina
hem, andra till de förlustelseställen, der de äm-
nade tillbringa qvällen.
Inga murare gingo från arbetet af det enkla
skälet, att de icke hade arbetat; ty ehuru sex
veckor redan förflutit, sedan de upphörde att
gå sina resp: mästare tillhanda, hade hvarken
de sjelfva eller mästarne ännu gifvit med sig:
George Ringer promenerade med långsamma
steg nedåt den bro, på hvilken vi vid ett före-
gående tillfälle sett honora sammanträffa med
Harry Carely:
Han höll sina händer i fickorna och hade
denna lugna, nästan sömniga min, som utmär-
ker sysslolösa personer. Hans blick var matt;
och man kan säga att han på det hela taget
såg förstörd ut:
Vid hans sida gick en stark byggd och myc-
ket fet man; hvilkens obehagliga utseende visst
icke förbättrades af ett tjockt skägg, som växte
vildt kring hans mun och haka: Ansigtet sak-
nade nästan allt uttryck: Hans små, gråa ögon
voro till största delen gömda mellan de tjocka
kinderna och de väldiga ögonbrynen. Illvillig
slughet och kall grymhet afspeglade sig så tyd-
ligt i dessa ögon, att en försigtig raan med en
börs i fickan säkerligen icke skulle ha valt de-
res egare till vägvisare, om han en natt sett
sig nödsakad att passera en ödslig skog:
— Skall ni oroa er för en sådan bagatell?
yttrade han till Ringer: Hvad är ni ängslig för?