ge vika för mästarne. Har man väl någonsin
sett på maken? Här kommer icke alls ifråga
att stå på sin rätt; utan det tycks vara menin-
gen att man skall krypa. Hvarföre stiger in-
gen upp och ger honom svar på tal?
— Ja; hvarföre gör ni det icke sjelf? frå-
gade Thornway.
— Jo; eftersom alla andra tiga och smälta;
skall väl jag taga till orda; genmälde Ringer:
Omedelbart härpå tillade han:
.— Herr ordförande! jag har visserligen ingen
förmåga att hålla tal, men så mycket kan jag
säga att vi icke kommit hit; för att prisa våra
arbetsgifvare. Jag för min del anser dem icke
förtjena något beröm: Tvärtom har jag ofta
hos dem funnit ett öfversitteri; en omedgörlig-
het och , ::
Ordföranden fann sig nu föranlåten att af-
bryta honom: Han yttrade hufvudsakligen föl-
jande:
De borde icke förtala mästarne; De hade
kommit tillsammans; för att öfverlägga om sina
egna angelägenheter och icke för att kasta ste-
nar på andra; ty derigenom skulle de ingen-
ting vinna; utan tvärtom efter all sannolikhet
förlora mycket: Han hoppades att mötet var
ense med honom derutinnan; att man borde en
gång för alla förklara hvarje talare pligtig att
yttra sig med tillbörlig aktning om arbetsgif-
varne;
En storm af bravorop lät höra sig från alla
delar af rummet, hvadan Ringer genast insåg
att hans åsigter icke delades af majoriteten:
Han satte sig helt misslynt ned på sin plats;
mumlande mellan tänderna att om de tänkte