töfvadt min butik och stå icke i vägen för mi-
na kunder — God morgon; fru H :::; jag hop-
pasier dotter nu är bättre; eller huru?
— Ja, Gudskelof; svarade damen; i det hon
trädde fram till disken: Jag ville besvära er
med att tillaga en ny dosis af pillerna.
— Med största nöje, min fru, skall jag gå
er önskan till mötes, svarade doktorn: Pillerna
JM 19 herr Sims: Den största belöning vi lä-
kare och apotekare undfå för vårt arbete, fru
H., är det angenäma medvetandet om att vi,
under det vi förvärfva hvad vi till vårt uppe-
hälle behöfva; ofta göra så mycket godt åt våra
medmenniskor.
— Jag undrar icke på att ni finner detta
medvetande ljuft, sade damen:
— Ah; min fru! det är min tröst i sorgliga
stunder; yttrade herr Pestleton; det uppehåller
modet under mödosamma dagar. Då jag sjelf
är uttröttad, tänker jag på alla dem; hvilkas
lidanden jag lindrar; och känner mig då stärkt:
Två shillings och sex pense.::Jag tackar så
mycket: God morgon :., Hvad är det jag ser?
Har ni icke gått ännu, lille byting?
— Vi äro fyra syskon derhemma gode herre,
sade Frank, i det han tog några steg tillbaka,
då doktorn tästade en förargad blick på honom;
Emellertid väpnade han sig med förtviflans
mod och stannade vid dörren:
— Hvad bryr jag mig derom? utropade herr
Pestleton. Det finns ju ett fattighus i försam-
lingen? Ni har nu flera gånger fått er fram-
ställning besvarad; och om ni icke genast för-
svinner ur min åsyn; skall jag låta min dräng
ge er ett kok stryk.
Den stackars Frank uppgaf en suck och lem-