töfvadt min butik och stå icke i vägen för mina kunder — God morgon; fru H :::; jag hoppasier dotter nu är bättre; eller huru? — Ja, Gudskelof; svarade damen; i det hon trädde fram till disken: Jag ville besvära er med att tillaga en ny dosis af pillerna. — Med största nöje, min fru, skall jag gå er önskan till mötes, svarade doktorn: Pillerna JM 19 herr Sims: Den största belöning vi läkare och apotekare undfå för vårt arbete, fru H., är det angenäma medvetandet om att vi, under det vi förvärfva hvad vi till vårt uppehälle behöfva; ofta göra så mycket godt åt våra medmenniskor. — Jag undrar icke på att ni finner detta medvetande ljuft, sade damen: — Ah; min fru! det är min tröst i sorgliga stunder; yttrade herr Pestleton; det uppehåller modet under mödosamma dagar. Då jag sjelf är uttröttad, tänker jag på alla dem; hvilkas lidanden jag lindrar; och känner mig då stärkt: Två shillings och sex pense.::Jag tackar så mycket: God morgon :., Hvad är det jag ser? Har ni icke gått ännu, lille byting? — Vi äro fyra syskon derhemma gode herre, sade Frank, i det han tog några steg tillbaka, då doktorn tästade en förargad blick på honom; Emellertid väpnade han sig med förtviflans mod och stannade vid dörren: — Hvad bryr jag mig derom? utropade herr Pestleton. Det finns ju ett fattighus i församlingen? Ni har nu flera gånger fått er framställning besvarad; och om ni icke genast försvinner ur min åsyn; skall jag låta min dräng ge er ett kok stryk. Den stackars Frank uppgaf en suck och lem