— Godt; gumma; utbrast! denne hickande,
sedan han med fara att ramla baklänges, om-
sider lyckats sätta sig på stolen; jag har varit
ute litet längre än vanligt i natt. Dock icke
mera än en half timma: Nu är det tid att gå
till sängs; eller hvad säger ni sjelf?
— Ja, det tycker jag också, Charles, gen-
mälde fru Thornway.
— Jag sitter uppe en stund, sade mannen:
Gif mig min pipa, skynda er; hör ni!
Utan att svara, vände fru Thornway sig om
för att utföra den drucknes befallning: Hon
gaf dervid sin son en vink att gå och lägga
sig. Men när denne gick öfver golfvet i af-
sigt att efterkomma sin mors önskan, ådrog
han sig uppmärksamhet af fadren, hvilken till
följd af det rusiga tillstånd; hvari han befann
sig, icke förut varseblifvit honom.
— Håhå, pojke! utropade Thornway. Hvad
gör du uppe vid denna tid på dygnet? Sådant
få vi lof att vänja dig af med; Hvar har du
varit? Svara! Du har väl sprungit kring ga-
torna, kan jag tro, och nött dina kläder; lika-
som om jag hade råd att oupphörligt köpa dig
nya: År det icke så? Har du ej varit ute?
— Nej, far, det har jag icke; sade gossen.
Jag har suttit hemma hos mamma;
— Suttit hos mamma! utropade Thornway
och hickade ånyo:
— Du gör då aldrig annat: Hvarföre går du
icke ut och förtjenar ditt bröd såsom jag?
Tror du kanske att jag tänker föda dig för be-
ständigt?
Barnet såg sin fader lugnt i ansigtet, men
svarade intet:
— Har du icke mål i munnen; pojke? röt