Motsatserna
eller
Redlighet varar längst.
af Francis H. Keppel.
(Öfversättning från en prisbelönt engelsk roman.)
I,
Det var en afton i en af de första vinter-
månaderna:
Solen hade sjunkit nedom horizonten; men
några ljusa skyar sväfvade ännu kring det ställe,
der hon försvunnit, likt englar som vaka vid
ett barns dödsbädd:
De öfriga molnen hade redan aflagt sina ro-
senfärgade mantlar och höljt sig i mörkgrå
kåpor. Luften hade blifvit temligen kylig; en
knappt märkbar dimma hade lägrat sig öfver
landskapet och allt bebådade nattens annal-
kande.
Öfver den bro, som sammanbinder Stamforå
med dess förstad S:t Martin; passerade allt
färre och färre menniskor, till dess att slutligen
blott en enda person fanns derpå.
Denne person var en ung man, hvilkens
yttre antydde att han idkade något handtverk;
dock hade hans vackra gestalt och behagliga,intel-
ligenta ansigte, i förening med hans snygga
och smakfulla drägt ådragit honom uppmärk-
samhet af de flesta förbigående. Lutad mot
en af brons barrierer; hade han åskådat solens
nedgång med en blick och ett ansigtsuttryck
som förrådde en själ; ämnad för någonting hö-