Motsatserna eller Redlighet varar längst. af Francis H. Keppel. (Öfversättning från en prisbelönt engelsk roman.) I, Det var en afton i en af de första vintermånaderna: Solen hade sjunkit nedom horizonten; men några ljusa skyar sväfvade ännu kring det ställe, der hon försvunnit, likt englar som vaka vid ett barns dödsbädd: De öfriga molnen hade redan aflagt sina rosenfärgade mantlar och höljt sig i mörkgrå kåpor. Luften hade blifvit temligen kylig; en knappt märkbar dimma hade lägrat sig öfver landskapet och allt bebådade nattens annalkande. Öfver den bro, som sammanbinder Stamforå med dess förstad S:t Martin; passerade allt färre och färre menniskor, till dess att slutligen blott en enda person fanns derpå. Denne person var en ung man, hvilkens yttre antydde att han idkade något handtverk; dock hade hans vackra gestalt och behagliga,intelligenta ansigte, i förening med hans snygga och smakfulla drägt ådragit honom uppmärksamhet af de flesta förbigående. Lutad mot en af brons barrierer; hade han åskådat solens nedgång med en blick och ett ansigtsuttryck som förrådde en själ; ämnad för någonting hö