emellertid fortfarande Adam och Eva, hvarifrån han skref massor af bref på det finaste bland allt fint velinpapper. Kaptenen var icke någon obildad tölp — icke någon vanlig vinglare. Han kunde spela och sjunga med mycken smak, talade flytande flera språk; han var en icke dålig tecknare, skref ypperliga sonetter och kom aldrig i förlägenhet för e.t infall. Såsom fullkomlig man af verld intresserade han sig lifligt för pris-boxningar och tog segervinnarne under sina vingars skugga. Han delade, i korthet sagdt, mesta delen af sin tid mellan boxare, konstberidare och skådespelare och hade under allt detta stigit i graderna till major. Slutligen lemnade ban Bristol och for till Cheltenham. Der hade han ekipage, köpte hästar och förlofvade sig med en enka, som egde en betydlig förmögenhet. Allt tycktes gynna honom, då hastigt någon maska i den skickligt hopspunna väfnaden måste hafva brustit, ty han var en vacker dag på ett hemlighetsfullt sätt försvunnen. Nu dök han upp i Chatham, der han skref ett bref till värden å Adam och Eva, dateradt Fort Pitt. Det ette deri bland annat: Jag är hufvudsakligen härför militära uträttningars skuld med öfverste-kommendanten, hvilken jag skall åtfölja till Indien såsom äldste adjutant och brigad-major. Han uppgaf sin blifvande adress sålunda: P. H. Chisholm Hay, 4:e brigaden, Allahabad, nordlig provins i Indien och begärde att framtida meddelanden skulle göras honom under denna adress. I Chatam hyrde han rum för sex månader mot 18 rdr i veckan och gaf sig utför att vara öfveruppsyningsman vid dockorna; han fortsatte sitt förra lefnadssätt, men då köpmän och handtverkare slutligen kommo underfund med omöjligheten att få några penningar af honom för de varor, de lemnat, anmälde de honom i stadens poliskammare, hvilket åter hade till följd, att majoren dömdes till tre månaders fängelse, derför att han tillnarrat sig varor under falskt namn. De 1,800 rdr han erhöll från skattkammarkansleren, hade han äfven tillnarrat sig under falska uppgifter, ty den sig så kallande kaptenen var ingalunda berättigad att skrifva i fru Chisholms namn. Hela historien är emellertid temligen romantisk. I Bristol kommer mången ännu ihåg den elegante mannen i gredelina handskarne och med det alltid öppna cigarrfodralet. Man tror sig veta, att han är son till en dam af börd och att hans fader anslagit 13 rdr i veckan till fyllande af hans lefnadsbehof, hvilken uppgift synes bekräftas af det ofvan omtalade penningebrefvet med denna summa i postanvisning. Det har vidare upplysts, att han gjort försök att draga ytterligare 1,800 rdr, men hvilket mistlyckades i följd deraf, att regeringen icke under loppet af tre år fick lemna större understöd till en och samma person ur ofvan omtalade fond. Han vände sig då till en annan understödsfond, och hade han yiterligare några dagar fått vara på fri fot, är det högst sannolikt, att han lyckats tillnarra sig ytterligare 1,800 rdr.