nen för kläder m. m.; den ene värderar sakerna, medan den andre, som är vice, säger upp hvarje lån med beskrifning till sedelskrifvaren. Bredvid honom finna vi de båda värderingsmännen för guld, silfver och juveler m. m., och på andra sidan om sedelskrifvaren träffa vi ränteifyllaren. En van sedelskrifvare lärer, så försäkrade man oss, kunna skrifva ända till 250 sedlar i timmen. Detta motsvarar två och ett halft skrifark med 28 rader på sidan prtimme! Sedan pantsedeln vandrat genom händerna på dessa båda herrar, kommer den till kontrollören, af hvilken dess kapital och beskrifning införas i ett alnslångt protokoll, hvarefter den vandrar till kontraprotokollisten. Här genomgår den samma procedur för att komma till utlåningskassören, genom hvars händer den slutligen jemte penningar öfvergår i pantegarens ego. Man kan tänka sig med hvilken snabbhet och säkerhet allt måste verkställas, då man får höra, att ända till 1,000 lån och deröfver äro utexpedierade på en förmiddag, och då summeras och kollationeras sida efter sida i ofvannämnde protokoll under expeditionen, Men här förmå också tjenstemännen det, som för hvar och en utom verket skulle anses omöjligt. Här skrifves och språkas, räknas och språkas — allt med samma säkerhet, som om man sitter ensam i ett rum. En ovan skulle här gräsligt besväras af det ständiga surret som från en gigantisk bikupa, det eviga slåendet i alla dörrar, värderingsmännens kassörens och guldutlemnarens högröstade upprop samt de rabblande kollationeringarna m. m. Räknar man då härtill den numera alldeles olämpliga lokalen, allt för trång, och låg för en sådan Verksamhet och osund till följd af