Då Dagens Nyheter vu anmäles för tredje
gången hos allmänheten till ny årsprenumeration,
och då tidningens organisationsarbete är slutadt
vill redaktionen klart, fastän endast i korthet,
angifva hvad den ämnar arbeta för, hvarvid den
ihar att påräkna understöd af flere framstående
:statsmän.
Friheten är vår tro och vår lösen: Så länge
Gud styrer mensklighetens öden, erkänna vi icke
att någon annan makt har rätt att gripa in i
sdem, än det gudaborna förnuftet, sådant det
uttalar sig genom de festes röst. Den politiska
och kommunala rösträttens utsträckning till alla
välfrejdade myndige män, i stället för att vara
inskränkt till de rika, eller underkastad god-
tycklig gradering, är derför ett af de mål,
till hvilkas uppnående man i främsta rummet
bör sträfva. ij
Trons frihet är ett annat: Kristus kämpade
för den, och för den dog han korsets död. —
Presterskapet har monopoliserat den till sin för-
mån och med regenternas bistånd fått sina
privilegier omgärdade med grundlagsbelgd.
Presterskapet iomönstrar oupphörligt i dopet
och konfirmationsakten nya tiondegifvare, och
dessa måste förblifva kyrkans trälar eller ock
hycklare. Men hvarje dag skaka allt flere af
nationen på bojorna, och hvarje sådan skak-
ning följa vi med välönskningar och äro färdiga
alt understödja, tills vij blifva likställiga med
våra danska grannar, hos hvilka ådagalägges att
iro och sedlighet äro lika rena, äfven der stats-
kyrka ej finnes.
Med trostvånget sammanbänger det religiösa
tvånget i skolan. Sjelfva det högkyrkliga och
pietistiska England har nyss blifvit frigjordt
ederifrån, och vi hoppas att äfven här den dag
skall gry, då föräldrar kunna få sina barn un-
dervisade i de offentliga skolorna uti verldsliga
ämnen, utan att barnen derför nödgas inlära
en religionsbekännelse, stridande mot den som
öfvas i somliga hem. — Då skolan blir ställd un-
der verldsligt inflytande, skall ock den sannin-
gen taga ut sin rätt, att det icke är döda språk
och döda formler, och forntidens historia och
kultur, som det göres vår tids ungdom behof
att lära känna, utan den lefvande naturen och
den nyare tidens historia och förhållanden;
Embetsmannaväldet hotar att växa oss öfver
hufvudet. Våra lönade tjenare äro på väg att
blifva våra herrar. Flera förslag till embets-
verkens reorganisation äro redan hvilande, men
regeringen har saknat mod att sätta dem i
verkställigbet. Ett nytt varder kommande, och
man bör understödja hvarje sådant, som ställer
embets- och tjenstemännen på deras rätta plats,
som ger dem skäligt arbete och skälig lön.
Ett oundgängligt vilkor för att få crätta man-
nen på rätta platsena och för att af embets-
och tjenstemännen få tillräckligt gagn är att de
alla tillsättas på förordnande. För att inskränka
deras makt måste de uteslutas från represen-
tationen, så att de icke personligen må kunna
deltaga i bestämmandet af sina egna vilkor.
Statslycen kräfver och tål minskning. Det
är en falsk föreställning att Sverge vinner akt-
ning och anseende i verlden derigenom, att det
lilla fattiga landet söker täflla i statslyx med
de rikare nationerna. Vi fordra att de högste
föregå med exempel af indragning på staten;
då följa nog de lägre med, och folkets pen-
ningar blifva bättre använda.
1 stället för att hålla en armå som kostar 20
millioner om året och som dess högste befäl-
hafvare likvisst förklarat alldeles otillräcklig, äfven
mat det första anfall, må Sverge låta hvarje man
vdan från barnaåren öfvas i hvad till vapen-
yrket hörer. På det sättet utvecklas och stär-
kes hans kropp; och får han sjelf deltaga i valet
af sitt befäl, så ökas genom allt detta hans
sjelfkänsla och han få: kraft och håg att värna
sin fädernetorfva mot såväl yttre som inre fiender.
Dessa äro hufvudpunkterna af vår politiska
tro. Det är dem vi komma att ofta utveckla
och söka att vinna proselyter för.
Under riksdagen skola vi numera, då repre-
sentationen arbetar på blott två kamrar; blifva
i tillfälle att lemna temligen utförliga redogö-
relser för förhandlingarne, och alltid snabbare
än de flesta andra tidningar: