presenterna icke äro så gedigne, så har man
lika roligt för det. Man promenerar, röker
cigarr, dricker ett glas punsch för halfva sin
inträdesafgift, eller, om detta icke konvenerar,
byter och kyter med de små fröknarne n:o 1
och 2 och 3 och så vidare, hela långa raden i
den egentliga bazaren. De ha fullt upp att
göra, dessa fröknar, med att tillfredsställa den
köpslagande mängdens olika smak för tuppar
med och utan läte, syskrin; speglar, dosor,
kammar, tändsticksställ och Gud vet hvad allt.
De nordiska granarne, hvilka för ett landets barn
skulle förefalla något torra, utöfva emellertid
på oss stockholmare en uppfriskande verkan
och gifva hufvudsalen en friskare teinte. Och
skulle man icke ha ett för dessa naturens något
vissna skönheter öppet sinne, skall tvifvelsutan
messings-harmonimusiken, interfolierad och under-
stödd af spenabarns och andra barns ljud och
trumpeters och lergökars pipande förmå att för
stunden bortblåsa bekymren och framtralia en
och annan solklar, leende bild från hänsvunna
dagar. Den har en gemytlig och hemtreflig
anstryknving, denna bazar — åtminstone innan
den sednare på aftonen blifvit öfverbefolkad och
evolutionerna på tiljan börjat; öfverallt ser man
grupper, glada leende grupper: pappor och
mammor och kycklingar små: Och medan
mammorna under en susande gran — tänk så
pittoreskt! — eller vid den sorlande vattukälla
(som stod ute i parken i somras) gifva hvar-
andra del af dagens vigtigaste nyheter och af-
handia julstöket i alla dess olika former, slinker
pappa så oförmärkt in i Toddylund, der vän-
nen och grannen och den ångande toddyn vinka
så vänligt och godt, och emellertid leka plan-
torna vilda jagten i salen, eller, om de äro af
mindre liflig natur, knoga omkring med vid-
öppna munnar och beundra de märkvärdiga
taflorna och de förgyllda kronorna och hvad
mera grannt der kan vara att skåda:
Och när då hr Meurke drar sitt blå skynke
(förlåt! — förhänge) åt sidan och de små konst-
färdiga dockorna under öfverinseende och led-
ning af en osynlig, högre makt börja uppföra
sina lekar och dansar och tragikomiska äfven-
tyr, — då jubla unga och gamla; pappa får
lof att lemna toddyn och ta lillan på armen
och den harmoniska orkestern åter får tillfälle att
ta en tuting och hvila sina uppblåsta kindben, ty
marionetter som andra menniskor dansa efter
strängaspel och icke efter hornalåt.
Allt är som sagdt fröjd och gamman och den
som inte är nöjd med trädockorna väntar be-
skedligt tilldess han får se de små och stora
lefvande dockorna deruppe på scenen (hvilkas
antal nu är ökadt med systrarne Fabieux och
Theobalda Springer) och hr Clausen och den
mohamedanske trollkarlen Solvarg eller Soliman
eller hvad han heter och fru Sauvlet och pro-
fessor Waros dimbilder, under hvilkas förevi-
sande orkestern ofta på det vänligaste under-
stödjes i sina bemödanden att smeka hörsel-
organerna af hvar och en som tupp eller pipa
har; och under öfver alla under en till sist upp-
gående sol af Collinska slaget; som upplyser
affärden, under det att dender trumpeten upp-
ifrån läktaren ännu ute på gatan sänder oss
sin sista ton:
Mr Jackson Haines ämnar, enligt
annons i dagens nummer, redan i morgon mid-
dag; om väderleken det tillåter, börja en serie
af 10 representationer på isen utanför Sillbofvet.
Inhägnad är der uppförd och sittplatser beredda.
— Hr Haines öppnar äfven en undervisningskurs
i sin konst för 100 elever af båda könen. En
del skola betala undervisningen, och en del få
den kostaadsfritt; Hela inkomsten från eleverna
har den unge amerikanaren — mycket lämpligt
— anslagit till att öka den i anledning af vår
representationsreform stiftade December-fonden
för upprättande af en fri akademi i Stockholm.
opera maskrad. Sedan någon tid
hafva vi hört obestämda rykten om, att en opera-
maskrad af det gamla gustafvianska slaget skulle
vara att förvänta i jul. Vi kunna nu lemna
våra läsare den för mången säkert kärkomna un-
derrättelsen, att en sådan maskerad verkligen
är ämnad att gifvas tjugondedag-jul och att till-
rustningar derför redan äro började.
Det gamla golfvet från fordom är nemligen
icke längre i bebåll, hvarför nytt sådant
till salongen måste göras. Hela våningen 1 tr:
upp kommer att upplåtas och ingången till