Industripalatset på Carl XIII:s
torg.
Du granna träpalats, nu är det slut
Och som en fallen storhet du der står,
Sen din briljanta roll du spelat ut,
Likt firad skönhet, som fått gråa hår.
Det är förbi med all din herrlighet
Och snart ej angelägnare man vet,
Än att rasera dig och få dig bort. —
Ack hvad det gladas tid ändå är kort.
I minnets klara spegel nu vi se
Hur för vår fikna blick du restes upp
Och hur du fyllde din bestämmelse,
Att flyktigt hysa alla slöjders trupp.
Vi minnas grannt en solig sommardag,
Då allt var fröjd och nöje och behag;
Då dina flaggors mängd den första gång
I luften svajade, vid skott och sång.