om icke den som erbjöds köpa uret angifvit saken,
hvilket hade till påföljd ertappandet af den brotts-
liga och hennes vid det försökta afyttrandet be-
hjelpliga vänner, nemligen dränghustrun Johanna
Lovisa Törnblom eller Qvist och en dillströmare
vid namn Ryden. Alla dessa tre personer stodo i
förrgår inför poliskammarens skrank, de båda qvin-
norna, såsom saknande stadig bostad, i egenskap
af häktade. Ehuru den bestulne vid det förbe-
redande förhöret bestämdt uti Ericsson igenkänt
den som begått stölden, och en af de tilltalade
eller Ryden uppgifvit sig ha, då uret skulle för-
säljas, sett att hustru Törnblom fått detsamma af
Ericsson, så nekade likväl denna fräckt för till-
reppet. Törnblom, hvilken vid urets qvarhållande
återfordrat detsamma, tillspordes nu om förbållan-
det; och, förvånande nog, påtog hon sig stölden,
sägande sig vid tillfället haft Ericssonskans schal
på sig, emedan just schalen varit ett af känne-
märkena på den skyldiga. Men då hon, som i
motsatts till Ericsson, var en liten menniska med
ett någorlunda skapligt utseende, skulle närmare
redogöra för stölden, stakade hon sig, i det hon
uppgaf oriktig våning, hvarest den blifvit begån-
amn Hustru Törnbloms beredvillighet att pådikta
sig tjufnadsbrottet, kommer sig antagligen deraf
att hon, oaktadt hon flere gånger varit framme för
dylika, dock ständigt lyckats gå sig fri, hvarför
för henne, hvilken i allt fall nu var svårt kompro-
metterad, ansvaret ej blefve så stort som för den
två gånger straffade Ericsson.
Målet uppsköts till annan dag för vidare ut-
redning och de båda väninnorna återfördes till
häktet.
En mamsell. Qvinspersonen Hildegard Josefina
Öhman, hemma i Waxholm och dit fyra särskilda
gånger återskickad, stod i går ånyo inför polisens
skrank för utestrykande om nätterna. Det förord-
nades att hon skulle till landshöfdingeembetet öfver-
lemnas för att med fångskjuts hemsändas. Då fram-
trädde hennes fordna värdinna, hvilken, såsom det
upplystes, hade tagit af Öhman 2 rdr för rummet
och 1 rdr för en kappa, den hon lånt henne, allt
för dag räknadt, och fordrade åter kappan äfven-
som krinolinen; och en annan mamsell, som sam-
tidigt med Öhman bott hos samma värdinna, be-
gärde att få igen allt det öfriga Öhman hade på
sig och hvilket hon af henne till nyttjande be-
kommit. Mamsell Öhman, en liten varelse med
näpet utseende, grät bitterligen vid tanken på att
i paradisisk drägt bli på fångkärran hemförd, sär-
deles denna årstid; men den stackars menniskan
blef något lugnad, då polismästaren förordnade att
hon skulle få behålla på sig långodset, och hän-
visade de båda andra damerna att stämma till veder-
börlig domstol. (A.B
Råädhusröätten.
Förfalskning af Källarvaror. Under exposi-
tionstiden berättade vi att kyparen, som förestod
testaurationen i den mindre utställningslokalen,
ragit sig det orådet före, att bedra kunderna med
förfalskade och utspädda varor.
Vid rådhusrättens tredje afdelning fortsattes i
måndags ransakningen med kyparen Svensson, an-
klagad af källarmästaren Berg för ofvannämnde be-
drägeri. Uti denna rättegång, som en längre tid
förevarit, har genom åtskilliga vitnen blifvit upplyst,
att S. förfarit på sätt stämningen gifver vid handen.
S., häröfver hörd, har icke kunnat förneka rigtig-
heten af angifvelsen, men påstår, att utspädningen
och varornas högre taxering haft sin grund deruti,
att han fruktat att eljest råka i balans, emedan B.
temligen högt taxerat varorna, hvilka dessutom stun-
dom varit undermåliga. Allmänna åklagaren yr-
kade å S. det strängaste ansvar lag förmår, hvaref-
ter begge parterne öfverlemnade målet till domsto-
lens pröfning. Utslag afkunnes den 7 nästkom-
mande januari, till hvilken dag 5. ålades att iakt-
taga inställelse vid 10 rdrs vite.