om icke den som erbjöds köpa uret angifvit saken, hvilket hade till påföljd ertappandet af den brottsliga och hennes vid det försökta afyttrandet behjelpliga vänner, nemligen dränghustrun Johanna Lovisa Törnblom eller Qvist och en dillströmare vid namn Ryden. Alla dessa tre personer stodo i förrgår inför poliskammarens skrank, de båda qvinnorna, såsom saknande stadig bostad, i egenskap af häktade. Ehuru den bestulne vid det förberedande förhöret bestämdt uti Ericsson igenkänt den som begått stölden, och en af de tilltalade eller Ryden uppgifvit sig ha, då uret skulle försäljas, sett att hustru Törnblom fått detsamma af Ericsson, så nekade likväl denna fräckt för tillreppet. Törnblom, hvilken vid urets qvarhållande återfordrat detsamma, tillspordes nu om förbållandet; och, förvånande nog, påtog hon sig stölden, sägande sig vid tillfället haft Ericssonskans schal på sig, emedan just schalen varit ett af kännemärkena på den skyldiga. Men då hon, som i motsatts till Ericsson, var en liten menniska med ett någorlunda skapligt utseende, skulle närmare redogöra för stölden, stakade hon sig, i det hon uppgaf oriktig våning, hvarest den blifvit begånamn Hustru Törnbloms beredvillighet att pådikta sig tjufnadsbrottet, kommer sig antagligen deraf att hon, oaktadt hon flere gånger varit framme för dylika, dock ständigt lyckats gå sig fri, hvarför för henne, hvilken i allt fall nu var svårt komprometterad, ansvaret ej blefve så stort som för den två gånger straffade Ericsson. Målet uppsköts till annan dag för vidare utredning och de båda väninnorna återfördes till häktet. En mamsell. Qvinspersonen Hildegard Josefina Öhman, hemma i Waxholm och dit fyra särskilda gånger återskickad, stod i går ånyo inför polisens skrank för utestrykande om nätterna. Det förordnades att hon skulle till landshöfdingeembetet öfverlemnas för att med fångskjuts hemsändas. Då framträdde hennes fordna värdinna, hvilken, såsom det upplystes, hade tagit af Öhman 2 rdr för rummet och 1 rdr för en kappa, den hon lånt henne, allt för dag räknadt, och fordrade åter kappan äfvensom krinolinen; och en annan mamsell, som samtidigt med Öhman bott hos samma värdinna, begärde att få igen allt det öfriga Öhman hade på sig och hvilket hon af henne till nyttjande bekommit. Mamsell Öhman, en liten varelse med näpet utseende, grät bitterligen vid tanken på att i paradisisk drägt bli på fångkärran hemförd, särdeles denna årstid; men den stackars menniskan blef något lugnad, då polismästaren förordnade att hon skulle få behålla på sig långodset, och hänvisade de båda andra damerna att stämma till vederbörlig domstol. (A.B Råädhusröätten. Förfalskning af Källarvaror. Under expositionstiden berättade vi att kyparen, som förestod testaurationen i den mindre utställningslokalen, ragit sig det orådet före, att bedra kunderna med förfalskade och utspädda varor. Vid rådhusrättens tredje afdelning fortsattes i måndags ransakningen med kyparen Svensson, anklagad af källarmästaren Berg för ofvannämnde bedrägeri. Uti denna rättegång, som en längre tid förevarit, har genom åtskilliga vitnen blifvit upplyst, att S. förfarit på sätt stämningen gifver vid handen. S., häröfver hörd, har icke kunnat förneka rigtigheten af angifvelsen, men påstår, att utspädningen och varornas högre taxering haft sin grund deruti, att han fruktat att eljest råka i balans, emedan B. temligen högt taxerat varorna, hvilka dessutom stundom varit undermåliga. Allmänna åklagaren yrkade å S. det strängaste ansvar lag förmår, hvarefter begge parterne öfverlemnade målet till domstolens pröfning. Utslag afkunnes den 7 nästkommande januari, till hvilken dag 5. ålades att iakttaga inställelse vid 10 rdrs vite.