(Insändt.) i
Handels-kontors-tiden.
Det förnämsta handelshuset i Kristiania, Tho.
Joh. Hefstye Son hade i stadens tidningar
tillkännagifvit, att det beslutat inskränka sin
kontorstid sålunda, att kontoret skulle hållas
öppet för allmänheten från kl: 9 till 2 samt
att det extra arbete i allmänhetens frånvaro,
som kunde blifva oundgängligt, skulle förrät-
tas emellan kl. 2 och högst 4, så att hela kon-
torspersonalen skulle hafva tiden efter kl. 4
eftermiddagen till sitt fria förfogande. Detta
föranledde sällskapet cHandelsvännera i Kristi-
ania att den 1 dennes hålla ett möte, som
räknade omkring 50 deltagande handlande,
hvilka, efter en långvarig diskussion, fattade
följande beslut: Kontorstiden för agentur- och
speditions-affärer, fabriks-kontors-affärer, affärer
med kolonial- och manufaktur-varor en gros,
samt för assurans-affårer bestämmes att räcka
efrån kl. I f. m. till 5 eftermiddagena.
Alltså oafbrutet kontors-arbete i 8 timmar,
utan någon föda under tiden. Detta är bar-
bari, destohellre som kontors-lokalerna för det
mesta äro dåliga, kalla och fulla af förskämd
luft.
Det sednare är äfven ofta förhållandet i vår
hufvudstad; ty de af våra grosshandlande och
fabrikanter, som hafva råd att hålla sig dyr-
bara våningar för familjen, nöja sig ändock
gemenligen med ganska ruskiga kontors-lokaler,
stundom bestående af endast ett rum, som icke
kan hållas varmt och fritt för drag, till följd
af ständigt spring i kontorsdörren, och der
luften är dålig, emedan för många personer
finnas i rummet samt utifrån inkommande med-
föra smuts, fukt och snö.
Och i sådana lokaler tillhåller man här sina
biträden att arbeta icke blott på förmiddagarne,
utan äfven på eftermiddagarne, stundom, och i
en del affärsgrenar, ända till klockan 10 och
deröfver på natten.
Detta är äfven barbariskt, icke blott i och
för sig sjelft, utan äfven med hänsigt till den
lilla lön, som gemenligen bestås åtminstone de
yngre kontoristerna, och dertill, att dessa, för
att icke tala om behofvet af nyttiga kunska-
pers inhemtande och af förströelser af oskyldig
art under några fritimmar, kunde behöfva de
seduare till rörelse i friska luften.
Vida värre är det stäldt för de ynglingar,
som äro biträden åt kryddkramhandlande och
andra, som hafva öppna bodar. Sådana yng-
lingar veta nästan aldrig af någon frihet från
arbete, och på sjelfva julafton skola de hålla
sina bodar öppna långt ut på natten.
Ins, är ej nog förmäten att tilltro sig kunna
föreslå, huru det nu påpekade onda skall kunna
afhjelpas, men vågar hemställa till dem, som
vederbör, om det icke borde behjertas, och
är lifligt öfvertygad om, att den hand-
lande eller industri-idkare; som toge första ste-
get till och genomförde cen nödig reform i
nu omförmäldta afseende, skulle derigenom göra
sig högeligen förtjent af föräldrar, som anför-
trott sina barn åt hans vård, och af dessa
barn, som, om de hade någon lämplig frihet,
kunde använda denna till förädlande sysselsätt-
ning, framför allt ökande af sitt förut otill-
räckliga vetande i sin sak, utom hvilket de,
en gång vordna sina egna herrar; svårligen
kunna undgå att göra misslyckade beräkningar
och spekulationer samt derigenom öka det stora
antalet af cessionanter.
Julen — ungdomens högtid — tillstundar,
och vågar ins. vördsamt vända sig till någonaf
dessa insigtsfulla män med hjerta, på hvilka
Stockholms börs har godt förråd, att snart söka
åstadkomma ett beslut i den af oss antydda
riktning och derigenom öka betydelsen och vär-
det af nämnda högtid: En menniskovän.