(Insändt.) i Handels-kontors-tiden. Det förnämsta handelshuset i Kristiania, Tho. Joh. Hefstye Son hade i stadens tidningar tillkännagifvit, att det beslutat inskränka sin kontorstid sålunda, att kontoret skulle hållas öppet för allmänheten från kl: 9 till 2 samt att det extra arbete i allmänhetens frånvaro, som kunde blifva oundgängligt, skulle förrättas emellan kl. 2 och högst 4, så att hela kontorspersonalen skulle hafva tiden efter kl. 4 eftermiddagen till sitt fria förfogande. Detta föranledde sällskapet cHandelsvännera i Kristiania att den 1 dennes hålla ett möte, som räknade omkring 50 deltagande handlande, hvilka, efter en långvarig diskussion, fattade följande beslut: Kontorstiden för agenturoch speditions-affärer, fabriks-kontors-affärer, affärer med kolonialoch manufaktur-varor en gros, samt för assurans-affårer bestämmes att räcka efrån kl. I f. m. till 5 eftermiddagena. Alltså oafbrutet kontors-arbete i 8 timmar, utan någon föda under tiden. Detta är barbari, destohellre som kontors-lokalerna för det mesta äro dåliga, kalla och fulla af förskämd luft. Det sednare är äfven ofta förhållandet i vår hufvudstad; ty de af våra grosshandlande och fabrikanter, som hafva råd att hålla sig dyrbara våningar för familjen, nöja sig ändock gemenligen med ganska ruskiga kontors-lokaler, stundom bestående af endast ett rum, som icke kan hållas varmt och fritt för drag, till följd af ständigt spring i kontorsdörren, och der luften är dålig, emedan för många personer finnas i rummet samt utifrån inkommande medföra smuts, fukt och snö. Och i sådana lokaler tillhåller man här sina biträden att arbeta icke blott på förmiddagarne, utan äfven på eftermiddagarne, stundom, och i en del affärsgrenar, ända till klockan 10 och deröfver på natten. Detta är äfven barbariskt, icke blott i och för sig sjelft, utan äfven med hänsigt till den lilla lön, som gemenligen bestås åtminstone de yngre kontoristerna, och dertill, att dessa, för att icke tala om behofvet af nyttiga kunskapers inhemtande och af förströelser af oskyldig art under några fritimmar, kunde behöfva de seduare till rörelse i friska luften. Vida värre är det stäldt för de ynglingar, som äro biträden åt kryddkramhandlande och andra, som hafva öppna bodar. Sådana ynglingar veta nästan aldrig af någon frihet från arbete, och på sjelfva julafton skola de hålla sina bodar öppna långt ut på natten. Ins, är ej nog förmäten att tilltro sig kunna föreslå, huru det nu påpekade onda skall kunna afhjelpas, men vågar hemställa till dem, som vederbör, om det icke borde behjertas, och är lifligt öfvertygad om, att den handlande eller industri-idkare; som toge första steget till och genomförde cen nödig reform i nu omförmäldta afseende, skulle derigenom göra sig högeligen förtjent af föräldrar, som anförtrott sina barn åt hans vård, och af dessa barn, som, om de hade någon lämplig frihet, kunde använda denna till förädlande sysselsättning, framför allt ökande af sitt förut otillräckliga vetande i sin sak, utom hvilket de, en gång vordna sina egna herrar; svårligen kunna undgå att göra misslyckade beräkningar och spekulationer samt derigenom öka det stora antalet af cessionanter. Julen — ungdomens högtid — tillstundar, och vågar ins. vördsamt vända sig till någonaf dessa insigtsfulla män med hjerta, på hvilka Stockholms börs har godt förråd, att snart söka åstadkomma ett beslut i den af oss antydda riktning och derigenom öka betydelsen och värdet af nämnda högtid: En menniskovän.