2om den kommer; och går hvart vägen bär, så
stannar man till sist i epindelvätet.
Gumman hade, röd som en pion, försvunnit
i inre rummet, och de båda kamraterna so på
bonden med undår Sedan titta de på hvar-
ardra och se förläsna ut. Forbonden reder
sig en bädd på ena britsen, för att somna der.
Då stiger Per i Angen upp, går fram till honom;
tar hans hand och stammar: Der sade pni
ett ord, som jag länge tänkt på, men ej kunnat
få ut. Jag skall försöka hålla emot i utförs-
backen, jag skall fresta på att komma uppför
igen. Det kanske går, som ni säger, om jag
vill — och jag skall försöka. — Och äfven
jag — säger kamraten och reser sig, — Lasse
i Hultet bar kommit mig att tänka på mycket.
God bevare oss från hans öde! Jag vill akta
mig för den der spindeln, säger han med efter-
tryck och tittar si omkring. Vi gå i morgon
dag till patron på B— och anmäla oss till
faronbuggning för vintern; — Det är jag med
om, svarade Per raskt; tack skall ni ha och
godnatt!
God natt; go vänner, svarar farbonden och
slår dem i hand; håll ord i morgon med hvad
ni lofvat i qväll och kom-i håg, att den som
hjelper sig sjelf, honom bjelper Gud!