och ändamålsenligare än oxen.
rn RAT nrg
Vinterfantasier på Carl XIII:s torg.
Vinternöjena på Carl XIII:s torg äro nu i
full gång och den stackars posten har fått nå-
got annat att titta på, än de fyra gapande le-
jonen och deras högtuppsatte själsfrände. Ut-
för Landtmäteri-backen ilar kälke på kälke i
hvinande fart; tumlar någon Frithiof öfverända
med sin lilla rosenkindade Ingeborg, är det så
mycket trefligare och man är lika goda vänner
för det. I den åldern räknas det inte så noga
om man kör ikull med sin dam. En prisvärd
jemnlikhet råder i dender backen, den är i så
fall ett riktigt mönster. Kunde vi stockhol-
mare i synnerhet oeb svenskar i allmänhet vid
framskridna år roa oss lika bra, oberoende af
våra grannars tycken, som det uppvexande släg-
tet i Landtmäteri-backen, — då skulle icke huf-
vudstaden längre behöfva afundas köpenhamna-
ren hans stolthet, det folkliga Tivoli.
Der ilar en fattig aklariste förbi en rik dja-
kobina och straxt derefter kommer en af de
små pigga kyparne på operakällaren (hvilka
gentemot skolpojkarne tycker sig redan hafva
intagit en viss ställning i samhället). Han be-
höfver väl hemta frisk luft han, stackars liten,
hvars friska rosor så snart förblekas af tobaks-
och toddy-ångorna derinne, — trots de mång-
beprisade luftvexlingsapparaterna. Kanske nju-
ter ingen i den glada skaran så mycket af sin
frihet, som denne lille pys; han vet hvad det
vill säga att dansa efter andras pipa, han. Men
så fröjdar han sig också cmed själ och med
kropp och med tuagac, som salig Lundström
sade, ända till dess det dofva sex-slaget i Ja-
kob manar honom, att toddykundernas tid nu
är inne. Stackars gosse! Hvad den måtte kän-
nas tung, denna atmosfer derinne, mot den fri-
ska vinterluften der ute på torget. Och hvilken
skärande disharmoni i dina unga öron mellan
dina Jyckligare lottade jemnåriges klingande
skratt derute och toddygubbarnes hesacKypare!
Ea tuting!c Kypare!l En toddyl som möter
dig derinne:
Men trösta dig med, att dender lilla cfrökena
derute i backen — hon med den gamla fransy-
ska bonnen — kanske kände sig lika olycklig
som du, ty hon fick gå hem utan att åka alls,
hon. Inte derför att sällskapet var för blandadt
— nej bevars — men det kunde ju hafva händt
den lilla tropiska plantan något ofall, och då
hade ju ma bonne stått der vackert i stöpet:
Och hvad tror du dender stackars fattige
gossen tänker, han som hvarken har någon
egen kälke, eller någon bekant, som han kan
få åka med? Han vågar icke en gång stanna
och se på den glada skaran, ty den barska
modren väntar i det kalla hemmet på den lilla
vedknippan; som han har under armen. Han,
i sin ordning, afundas nog dig, och kanske
höjes hans unga bröst om än omedvetet af en
suck, då han ser dig försvinna der bakom de
brokiga glasdörrarne. Det ser så ljust och
varmt ut derinne och en ljuflig matlukt slår den
stackars pirfveln i näsan — han, som kanske
icke får annat än en bit hårdt bröd att stilla sin
hunger med.
Men skyndom åter till vår kälkbacke, innan
skymningen kommer och jagar hem lilla frö-
kena och de andra små flickorna. Aj! Der
tumlade en liten ljuslockig alf öfverända och
fick i fallet ett litet skrubbsår i pannan; och
hon hade likvisst sin barnpiga med sig, den
lilla. Tänk om något dylikt skulle händt lilla
fröken! Då bade bestämdt ma bonne fått resa till
sit land igen. Men se der komma två små tö-
ser knogande med sin kälke uppför backen;
den ena drar; den andra skjuter på, begge ha
de otaliga papiljotter i sina små täcka huf-
vuden, de andra barnen se på dem med ut-
tryck af nyfikenhet och beundran. Lilla fröken
höjer sina små kloka ögon till ma bonne, för att
få en förklaring öfver papiljotterna; de små
flickorna i sin ordning snegla i förbifarten på
lilla frökens lockiga hufvud, och Gud vet om
inte en skugga af afund insmög sig i deras
unga bjertan. Hon behöfde icke pina sig med
att låta lägga upp håret i papiljotter hvar dag,
hon inte, — men så hade heller aldrig hennes
lilla bjerta hoppat i tre sextondelstakt vid ljudet
af en stormande applåd från publiken i Berns
salong ..: Kanske återse de hvarandra om
några år, dessa trenne barn, inom kungl. teaterns
murar. Lilla fröken, då någon högt uppsatt
mans lyckliga maka, strålande af sällhet och
ungdom; beundra: vid sin makes sida de båda
unga debutanternas gratiösa attityder och luf-
tiga dans. Hon prisar den blonda flickans
svallande lockar — då såsom fordom ett pa-
er Ad OK fen snar dan unN2ma mo.