och ändamålsenligare än oxen. rn RAT nrg Vinterfantasier på Carl XIII:s torg. Vinternöjena på Carl XIII:s torg äro nu i full gång och den stackars posten har fått något annat att titta på, än de fyra gapande lejonen och deras högtuppsatte själsfrände. Utför Landtmäteri-backen ilar kälke på kälke i hvinande fart; tumlar någon Frithiof öfverända med sin lilla rosenkindade Ingeborg, är det så mycket trefligare och man är lika goda vänner för det. I den åldern räknas det inte så noga om man kör ikull med sin dam. En prisvärd jemnlikhet råder i dender backen, den är i så fall ett riktigt mönster. Kunde vi stockholmare i synnerhet oeb svenskar i allmänhet vid framskridna år roa oss lika bra, oberoende af våra grannars tycken, som det uppvexande slägtet i Landtmäteri-backen, — då skulle icke hufvudstaden längre behöfva afundas köpenhamnaren hans stolthet, det folkliga Tivoli. Der ilar en fattig aklariste förbi en rik djakobina och straxt derefter kommer en af de små pigga kyparne på operakällaren (hvilka gentemot skolpojkarne tycker sig redan hafva intagit en viss ställning i samhället). Han behöfver väl hemta frisk luft han, stackars liten, hvars friska rosor så snart förblekas af tobaksoch toddy-ångorna derinne, — trots de mångbeprisade luftvexlingsapparaterna. Kanske njuter ingen i den glada skaran så mycket af sin frihet, som denne lille pys; han vet hvad det vill säga att dansa efter andras pipa, han. Men så fröjdar han sig också cmed själ och med kropp och med tuagac, som salig Lundström sade, ända till dess det dofva sex-slaget i Jakob manar honom, att toddykundernas tid nu är inne. Stackars gosse! Hvad den måtte kännas tung, denna atmosfer derinne, mot den friska vinterluften der ute på torget. Och hvilken skärande disharmoni i dina unga öron mellan dina Jyckligare lottade jemnåriges klingande skratt derute och toddygubbarnes hesacKypare! Ea tuting!c Kypare!l En toddyl som möter dig derinne: Men trösta dig med, att dender lilla cfrökena derute i backen — hon med den gamla fransyska bonnen — kanske kände sig lika olycklig som du, ty hon fick gå hem utan att åka alls, hon. Inte derför att sällskapet var för blandadt — nej bevars — men det kunde ju hafva händt den lilla tropiska plantan något ofall, och då hade ju ma bonne stått der vackert i stöpet: Och hvad tror du dender stackars fattige gossen tänker, han som hvarken har någon egen kälke, eller någon bekant, som han kan få åka med? Han vågar icke en gång stanna och se på den glada skaran, ty den barska modren väntar i det kalla hemmet på den lilla vedknippan; som han har under armen. Han, i sin ordning, afundas nog dig, och kanske höjes hans unga bröst om än omedvetet af en suck, då han ser dig försvinna der bakom de brokiga glasdörrarne. Det ser så ljust och varmt ut derinne och en ljuflig matlukt slår den stackars pirfveln i näsan — han, som kanske icke får annat än en bit hårdt bröd att stilla sin hunger med. Men skyndom åter till vår kälkbacke, innan skymningen kommer och jagar hem lilla frökena och de andra små flickorna. Aj! Der tumlade en liten ljuslockig alf öfverända och fick i fallet ett litet skrubbsår i pannan; och hon hade likvisst sin barnpiga med sig, den lilla. Tänk om något dylikt skulle händt lilla fröken! Då bade bestämdt ma bonne fått resa till sit land igen. Men se der komma två små töser knogande med sin kälke uppför backen; den ena drar; den andra skjuter på, begge ha de otaliga papiljotter i sina små täcka hufvuden, de andra barnen se på dem med uttryck af nyfikenhet och beundran. Lilla fröken höjer sina små kloka ögon till ma bonne, för att få en förklaring öfver papiljotterna; de små flickorna i sin ordning snegla i förbifarten på lilla frökens lockiga hufvud, och Gud vet om inte en skugga af afund insmög sig i deras unga bjertan. Hon behöfde icke pina sig med att låta lägga upp håret i papiljotter hvar dag, hon inte, — men så hade heller aldrig hennes lilla bjerta hoppat i tre sextondelstakt vid ljudet af en stormande applåd från publiken i Berns salong ..: Kanske återse de hvarandra om några år, dessa trenne barn, inom kungl. teaterns murar. Lilla fröken, då någon högt uppsatt mans lyckliga maka, strålande af sällhet och ungdom; beundra: vid sin makes sida de båda unga debutanternas gratiösa attityder och luftiga dans. Hon prisar den blonda flickans svallande lockar — då såsom fordom ett paer Ad OK fen snar dan unN2ma mo.