Meddelanden från allmänheten.
OM APOTEKSPRIVILEGIERNA.)
Äro apoteken nödvändiga? är en fråga som man
ofrivilligt gör, då man gång efter annan finner an-
fall riktade emot de rättigheter som nu tillerkän-
nas apoteksinnehafvare. — Om man ej kan förneka
behofvet af dessa inrättningar, så synes ej vara
skäl att beröfva dem det skydd och den fördel,
hvaraf de äro i behof, för att till allmänheten kunna
lemna den hjelp, deraf denna är i behof. — Sed-
nast har en ins. i D. N. förordat apotekareyr-
kets frigifvande, för att förekomma den handel,
som nu så oförsynt bedrifves med apoteksprivile-
gierne, och för att skaffa bröd åt de 2000 farma-
ceuter, som nu nekas detta, derföre att circa 200
apotekare underslagit sig all medikamentshandel.
Att en reform i apoteksväsendet vore önskvärd, inser
säkerligen ingen bättre än apoteksinnehafvarne; men
om det här uppgifna sävst vore det lämpligaste,
och, ännu mer, med billigheten öfverensstämmande,
torde kunna ifrågasättas. — Ins. föreslår neml.
apotekareyrkets frigifvande, men med förbehåll, att
utöfvare af medikamentshandel skola ha aflagt
behöriga examina och noggrannt ställa sig Kongl.
Maj:ts och Sundhetskollegii föreskrifter till efterrät-
telse. — Man vill alltså, att apotekarne skola för-
pligtas till samma skyldigheter, som de nu äro
förpligtade till; men man vill beröfva dem de rät-
tigheter de äga, och .utan hvilka det torde vara
tvifvelaktigt huruvida de skulle kunna subsistera.
Med ett yrkes frigifvande torde böra följa frihet,
att detta yrke utöfva, så som omständigheterna
medgifva, för att man derpå må hafva sin utkomst
— så torde det vara i alla andra yrken; varan och
arbetet rättar sig efter det pris som kan betingas.
Men att medgifva detta för farmacien vore ej
att förorda; ty det skulle hos oss, som i många
andra länder, vara att gifva fritt spelrum åt charla-
taneriet och hvars och ens eget godtfinnande att
göra sig utkomst så godt han kunde. Man predikar
i alla andra fall, att det gifves ej rättigheter utan
motsvarande skyldigheter; men här synes man vilja
hafva det så, att apotekarne skulle förpligtas till.
alla skyldigheter, men sakna rättigheter. Apote-
karne skola icke blott aflägga de kunskapsprof,
som erfordras för rättighets erhållande att utöfva
yrket, utan de skola till och med, till lika del med
staten, sjelfva underhålla det läroverk och aflöna
de lärare, som dervid äro anställda, vid hvilket
de skola fullborda och aflägga dessa kunskapsprof.
Hvad hade farmacien varit i vårt land, som nu
kan mäta sig med hvilket annat lands som helst,
utan apotekarnes eget kraftiga medverkande till
dess lyftning? Och inom hvilket annat vetenskap-
ligt fack finnes en motsvarighet i uppkomst och
underhåll till denna? Apotekarne få lika, som
andra medborgare, till staten och kommunerne er-
lägga sina dryga skatter för den inkomst de, mån-
gen gång med bekymmer, arbete och svett kunna
bereda sig, och icke nog dermed, utan jemväl för
det kapital som ligger i apoteket och hvaraf de ej
äro egare. Man fordrar vidare den ytterligaste
samvetsgrannhet af dem i utöfvandet af deras yrke
samt att de vid alla möjliga tider och tillfällen
skola vara tillhands på sitt apotek. De tiller-
kännas fördelen: att få betaldt för sitt arbete; är
detta obilligt? Ins. påstår, att medicinaltaxan är
för hög med 50 ,; och att den af medikamenter
— denna nödvändighetsartikel — behöfvande all-
mänheten alltså får betala de dyra apotheksprivi-
legierna. Privilegiifrågan hvilar hos Kongl. Maj:t till
afgrande och kan således hos rikets ständer ej komma
till behandling. Att beröfva de apotekare, som äro
innehafvare af säljbara privilegier dessa, torde svår-
ligen kunna låta sig göra, dels emedan dessa pri-
vilegier äro deras enskilda välfångna egendom,
som de hafva satt sig i besittning af, antingen ge-
nom frivillig öfverenskommelse emellan öfverlåta-
ren och öfvertagaren, eller på Kongl. Maj:ts uttryck-
liga befallning, att den som vill blifva egare af det
ifrågavarande privilegiet, skall till den, som är in-
nehafvare deraf, erlägga den bestämda lösesum-
man, för att få s. k. privilegium derå — på hvil-
ken egendom alla ega Kongl. Maj:ts stadfästelse,
och dels emedan få innehafvare af säljbara privi-
legier torde vara verkliga ägare af dem. Visserli-
gen är ett köp om dessa privilegier öfverenskom-
met köparen och säljaren emellan; men huru många
) För opartiskhetens skull införes ofvanstående
enmäle. En ny artikel mot privilegierna skall
framdeles blifva intagen.