Meddelanden från allmänheten. OM APOTEKSPRIVILEGIERNA.) Äro apoteken nödvändiga? är en fråga som man ofrivilligt gör, då man gång efter annan finner anfall riktade emot de rättigheter som nu tillerkännas apoteksinnehafvare. — Om man ej kan förneka behofvet af dessa inrättningar, så synes ej vara skäl att beröfva dem det skydd och den fördel, hvaraf de äro i behof, för att till allmänheten kunna lemna den hjelp, deraf denna är i behof. — Sednast har en ins. i D. N. förordat apotekareyrkets frigifvande, för att förekomma den handel, som nu så oförsynt bedrifves med apoteksprivilegierne, och för att skaffa bröd åt de 2000 farmaceuter, som nu nekas detta, derföre att circa 200 apotekare underslagit sig all medikamentshandel. Att en reform i apoteksväsendet vore önskvärd, inser säkerligen ingen bättre än apoteksinnehafvarne; men om det här uppgifna sävst vore det lämpligaste, och, ännu mer, med billigheten öfverensstämmande, torde kunna ifrågasättas. — Ins. föreslår neml. apotekareyrkets frigifvande, men med förbehåll, att utöfvare af medikamentshandel skola ha aflagt behöriga examina och noggrannt ställa sig Kongl. Maj:ts och Sundhetskollegii föreskrifter till efterrättelse. — Man vill alltså, att apotekarne skola förpligtas till samma skyldigheter, som de nu äro förpligtade till; men man vill beröfva dem de rättigheter de äga, och .utan hvilka det torde vara tvifvelaktigt huruvida de skulle kunna subsistera. Med ett yrkes frigifvande torde böra följa frihet, att detta yrke utöfva, så som omständigheterna medgifva, för att man derpå må hafva sin utkomst — så torde det vara i alla andra yrken; varan och arbetet rättar sig efter det pris som kan betingas. Men att medgifva detta för farmacien vore ej att förorda; ty det skulle hos oss, som i många andra länder, vara att gifva fritt spelrum åt charlataneriet och hvars och ens eget godtfinnande att göra sig utkomst så godt han kunde. Man predikar i alla andra fall, att det gifves ej rättigheter utan motsvarande skyldigheter; men här synes man vilja hafva det så, att apotekarne skulle förpligtas till. alla skyldigheter, men sakna rättigheter. Apotekarne skola icke blott aflägga de kunskapsprof, som erfordras för rättighets erhållande att utöfva yrket, utan de skola till och med, till lika del med staten, sjelfva underhålla det läroverk och aflöna de lärare, som dervid äro anställda, vid hvilket de skola fullborda och aflägga dessa kunskapsprof. Hvad hade farmacien varit i vårt land, som nu kan mäta sig med hvilket annat lands som helst, utan apotekarnes eget kraftiga medverkande till dess lyftning? Och inom hvilket annat vetenskapligt fack finnes en motsvarighet i uppkomst och underhåll till denna? Apotekarne få lika, som andra medborgare, till staten och kommunerne erlägga sina dryga skatter för den inkomst de, mången gång med bekymmer, arbete och svett kunna bereda sig, och icke nog dermed, utan jemväl för det kapital som ligger i apoteket och hvaraf de ej äro egare. Man fordrar vidare den ytterligaste samvetsgrannhet af dem i utöfvandet af deras yrke samt att de vid alla möjliga tider och tillfällen skola vara tillhands på sitt apotek. De tillerkännas fördelen: att få betaldt för sitt arbete; är detta obilligt? Ins. påstår, att medicinaltaxan är för hög med 50 ,; och att den af medikamenter — denna nödvändighetsartikel — behöfvande allmänheten alltså får betala de dyra apotheksprivilegierna. Privilegiifrågan hvilar hos Kongl. Maj:t till afgrande och kan således hos rikets ständer ej komma till behandling. Att beröfva de apotekare, som äro innehafvare af säljbara privilegier dessa, torde svårligen kunna låta sig göra, dels emedan dessa privilegier äro deras enskilda välfångna egendom, som de hafva satt sig i besittning af, antingen genom frivillig öfverenskommelse emellan öfverlåtaren och öfvertagaren, eller på Kongl. Maj:ts uttryckliga befallning, att den som vill blifva egare af det ifrågavarande privilegiet, skall till den, som är innehafvare deraf, erlägga den bestämda lösesumman, för att få s. k. privilegium derå — på hvilken egendom alla ega Kongl. Maj:ts stadfästelse, och dels emedan få innehafvare af säljbara privilegier torde vara verkliga ägare af dem. Visserligen är ett köp om dessa privilegier öfverenskommet köparen och säljaren emellan; men huru många ) För opartiskhetens skull införes ofvanstående enmäle. En ny artikel mot privilegierna skall framdeles blifva intagen.