ein af de promenerande damerna och de dan-
sande barnen och flickorna så stor, att jag med
möda lotsade mig fram mellan krinolinerna.
Afven den sköna flickan, med det präktiga svarta
håret, från gårdagens afton återsåg jag. Den
gräsgröna musslinsklädning, hon nu bar, upp-
höjde ännu mera hennes fylliga, yppiga gestalt;
i sitt svarta hår bar hon en röd kamelia. I.
sitt hem sjöng hon för mig den i London nä-
stan förgätna visan om Nelly Gray, flickan
vid Kentucky-floden, och sedan drucko vi en
mugg öl med hvarandra på ett värdshus.
Men min mening är ju ej att berätta om
den sköna Bita med den röda kamelian i det
svarta håret och i gräsgröna musslinsklädnin-
gen, utan om Themsstadens illa kända qvarter
och gator, om tjufvar och rånare. TLåtom 0s3
alltså återvända till hr John, hvilken, sedan vi
till klockan nära tio uppehållit oss i Petticoat-
Lane; sade att det nu väl kunde vara på tiden
att besöka gatorna i nedre Thems-trakten. Under
det vi till fots begifva oss dit och gatorna
blifva allt mörkare och husen allt mindre, vill
jag berätta läsaren om de s; k. cracksmenp,
inbrottstjufvar och rånare, den farligaste klass
blaad tjufvarne, hvilken brukar bebo dessa
qvarter.
ba likasom ficktjufvarne intaga främsta rummet
bland de tjufvar, hvars handtverk erfordrar en
lätt hand, list och slughet — så intaga the
cracksmen hedersrummet bland tjufvar i Lon-
don, hvilkas yrke gör styrka och oförvägenhet
till ett oundgängligt vilkor. Sedan frisedels-
systemet kommit i svang i London, har denna
af tjufvar vunnit en oerhörd utveckling: De
rigifne subjekterna återvända i det menskliga