En vandring genom brottslin-
garnes qvarier och tillhåll
i London.
(Öfversättning.)
(Forts. från föreg. nummer.)
En gosses lilla hand egnar sig synbarligen väl att
undersöka och tömma fickorna; Kyrkorna, tea-
trarne och torgen äro synnerligt omtyckta skåde-
platser för ficktjufvarnes verksamhet. Afven omni-
bussen och jernbankupen äro för dem ganska
passande platser. Vanligen carbeta, äfven der
två. Oftast uppträda ficktjufvarne i en mycket
fin toilett: Det är för dem afvigt; att till det
yttre visa gentlemannen; för att uppväcka min-
dre, eller alls ingen misstanke. Konsten utlä-
res af dem till andra, synnerligen barn. I dessa
usla qvarter finnes det en mängd barn, hvilka
ej hafva några anhöriga och om de hafva några
äro de tjufvar och förbrytare, som sitta i fän-
gelse. Ni ser ju der på gatan hur många barn,
som stryka omkring. Dessa barn inöfvas form-
ligen till figktjub yrket. Polisen har nyligen
sprängt en sådan cakademi i en aflägsen gård
i St. Giles: De första försöken gjordes der på
påklädda figurer af trä och till barnens vidare
utveckling användes sedan lefvande personer:
Men akta edra rockfickor: Ni har väl ingen-
ting i edra bakfickor?
Jag grep ovillkorligt efter min bakre rock-
ficka: Flera gossar som tycktes leka med hvar-
andra hade för några ögonblick sedan flere gån-
ger sprungit bakom mig på ett sätt, som tyck-