medborgerliet. Det är i viss mån ännu; såson
på Kellgrens konungadyrkande tid, då han
inledningen till Stockholmsposten satte der
läran, att en arbetar och millioner njuta. Sta
ten, riket arbetar för sig och lefver sitt lif fö
sig, och den enskildta medborgaren arbetar oc!
lefver för sig, som om riket vore för honon
något främmande och snarare fiendtligt än kärt
ty begreppet riket åtföljes alltid af begreppe
skatter. Riket, fosterlandet är sålunda vorde
ena börda blott, ej ett föremål för kärlek, el
moder för hvilken man ville offra tusende lif
om man egde dem. Det ser ut, som om de
svenska folket, sedan det växt ur barnskorna
och kommit in i mannaåren, med ens slitit all:
band, som bundo det tillsaremans med faders
och modershemmet. Sådan kärlek kan doci
icke ostraffadt brytas, och straffet synes hafv
inträdt. Men efter ynglingens lekar och yr
brukar en period af sans och besinning infion:
sig. Har den inträdt eller skola vi förbida der
ännu? —
Det är ur en liten skrift med titeln: aNågra tan
kar om fäderneslandets historia i folkskolanc
af en skolman, som vi hemtat förestående vackr:
och sanna yttranden; och vi bänvisa till den
na skrift (som endast kostar 12 öre) alla dem
som vilja ytterligare taga i betraktande hvar
som bör göras för att förändra en vigtig dela
undervisningen i folkskolan.
På samma gång erinra vi, att en särdele
lämplig historisk läsning för den stora allmän
heten är lektor C. G. Starbäcks berättelser u
svenska historien, som nu utkomma regelbun
det häftesvis på N: M. Lindhs förlag.