Jernvägsstyrelsens förmynderskap, han är icke be-
handlad såsom en förnuftig varelse, han låses in i
en vagn, ur kvilken han icke kan komma, utan
med konduktörens hjelp; hans saker tagag ifrån
honom och han har icke annat att göra, än attin-
rätta sig beqvämt. Huru annorlunda är det icke i
England! Der betraktas man såsom en menniska,
sjelf ansvarig för sina handlingar. Första gången
man derför åker på en jernväg i England, blir man
snart sagdt förskräckt öfver det synbart oerhörda
slarfvet. Allt synes vara i oordning. Brådskande
menniskor, skrikande månglare, grälande bärare
och ömma afsked utgöra för fremlingen en tafla af
de besynnerligaste motsatser, hvilken afbrytes ge-
nom att tåget sätter sig i gång med öppna dörrar!
Här kan man se frihetens vådor, äro många färdiga
att utropa. Här måste talrika olyckshändelser till-
draga sig! Sådana inträffa likväl icke oftare i Eng-
land än annorstädes, och sedan man någon tid vant
sig vidatt vara fri från jernvägsstyrelsens förmynder-
skap och att handla efter eget förstånd, tycker man
det bör så vara, och kan icke längre se någon syn-
nerlig orsak till olyckshändelser förknippad meu
denna frihet.