Jernvägarne i England. (Bref från Lendon till Dagens Nyheter.) Den utsträckning jernvägarne fått i England är, för dem, som ej sett det, otrolig. Landet är öfverallt genomskuret af dem; och ingen stad finnes, som icke har någon jernvägskommunikation. Från de större städerna utgå jernvägar åt alla håll till ett betydligt antal; och när man nalkas till någon af dessa städer, varseblifver manijoupphörligt nya jernvägar korsande kvarandra i alla möjliga riktningar. Denna mängd jernvägar har den högt utvecklade industrien och den stora enskilda företagsamheten att tacka för sin tillvaro. Dessutom är anläggningskostnaden för jernvägar i England jemförelsevis låg, emedan sällan eller aldrig någon sprängning behöfver verkställas, då marken hufvudsakligen består af lösa jordarter. Alla jernvägar i England tillhöra enskilda bolag, hvilka, så snart någon utsigt till en lönande affär uppstår, genast äro färdiga att derpå nedlägga stora kapitaler. Mellan flera städer finnas på så sätt två eller flera jernvägar, tillhörande olika bolag. Att tillföljd häraf en stor konkurrens måste uppstå är naturligt, och det har gått så långt att passagerareafgiften på några banor, under vissa tider, varit nästan ingen! En sådan konkurrens är visserligen alltid fördelaktig för den trafikerande allmänheten; men den har likväl flera olägenheter, hvilka man också öfverallt återfinner i England. De största olägenheterna bestå deri, att materielen användes så länge det låter sig göra, och atttjenstemännens antal inskränkes så mycket som möjligt, hvarigenom olyckor ganska lätt och ofta uppstå. Sådana skulle dock oftare ega rum, såvida icke de dryga skadeersättningar, som ådömts flera bolag, tvingade till en viss förgigtighet. På de flesta stationer finnas anslag, som tillkännagifva att sssurancer mot skador å jernvägar utfärdas mot låg afgift. Materielen är i allmänhet dålig, och skenorna slitas så länge som möjligt, hvarför en del gamla vägar äro mycket usla. Kupeerna få på dem en vaggande rörelse, något liknande sjögång. Någon snygghet finnes lika litet vid jernvägarne, som på de engelska ångfartygen. Kupeerna blifva endast sällan dammade inuti eller tvättade och målade utanpå. Trafiken på banorna är i högsta grad liflig, Öfverallt finnas dubbla spår, det ena endast för tåg i en riktning, det andra för sådana i den motsatta. Detta är också nödvändigt, ty på somliga ställen afgå tåg hvar tionde minut. På de underjordiska banorna i London afgår till och med ett tåg hvar femte minut. Vid en station några mil söder om England, der en stor mängd olika jernvägar sammanstöta lär 800 tåg passera om dygnet, d. ä. ett hvar annan minut! För sanningsenligheten af denna uppgift kan dock icke ansvaras. å stationerna är det en obeskriflig liflighet och rörelse, Oupphörligt komma och afgå tåg. En talrik menniskomassa rör sig ständigt fram och tillbaka på platformerna. Inga stängda dörrar, inga motande tjenstemän, inga hinder! Hvem som helst eger tillträde till bangården, der man sällan saknar bokhandlaren med sitt lager, hufvudsakligen bestående af reselektyr, utbredd på några bord, samt dessutom fruktmänglare och försäljare af alla slag. Några, som äfven sällan saknas, äro tidningskotr portörerna, hvilka i närheten af London bilda ett eget skrå med en egen uniform. De ha en ganska betydlig afsättning, och äfven sedan tågen kommit i gång, dock innan de ännu lemnat stationen, köpes tidningar genom fönstren. Till följd af denna stora rörelse besörjes trafiken ett sätt, mycket olika det i Sverge. Tågen stanna endast en eller två minuter vid hvarje station, och detta är en alldeles för kort tid, för att jernvägstjenstemännen skulle hinna öppna och stänga kup6erna, hvarför detta nästan helt och hållet öfverJemnas åt allmänheten. Konduktören har likväl i uppdrag att se till att bantåget icke afgår med öppna dörrar. Han står derföre på platformen bredvid 1okomotivet, så att, när tåget går, alla vagnar måste passera förbi honom; om någon dörr då står öppen, paskar han på att stänga densamma, och hoppar slutligen in i sista kupgen. Ganska ofta händer det att, gedan tåget redan kommit i gång, personer komma och öppna dörrarne och gå in i kup6erna! Åt de resande och deras medförda saker egnas icke heller någon uppmärksamhet. Det första en jernvägstjensteman yttrade till en nyss anländ utlänning var: asköt er sjelf och edra egna sakera, Man får också sjelf taga reda på sina medförda artiklar samt laga att de blifva inlagda i kupterna eller upplagda på taket af desamma. Afven måste man tillse att icke något blifver bortstulet, ty jernvägsbolagen svara icke för någonting. Det föröfvas också oupphörligt betydliga stölder vid stationerna, så att polisen i London har ansett sig tvungen att genom anslag uppmana allmänheten, att ha ett vaksamt öga på sina saker. På några vägar, såsom mellan London och Paris, kan man likne åå lemna sina saker till jernvägen mot skälig afgift. I Sverige och Tyskland är den resande, sedan han TT 210 oo AV FORCES SAVE