Jernvägarne i England.
(Bref från Lendon till Dagens Nyheter.)
Den utsträckning jernvägarne fått i England är,
för dem, som ej sett det, otrolig. Landet är öfver-
allt genomskuret af dem; och ingen stad finnes,
som icke har någon jernvägskommunikation. Från
de större städerna utgå jernvägar åt alla håll till
ett betydligt antal; och när man nalkas till någon
af dessa städer, varseblifver manijoupphörligt nya
jernvägar korsande kvarandra i alla möjliga rikt-
ningar. Denna mängd jernvägar har den högt ut-
vecklade industrien och den stora enskilda företag-
samheten att tacka för sin tillvaro. Dessutom är
anläggningskostnaden för jernvägar i England jem-
förelsevis låg, emedan sällan eller aldrig någon
sprängning behöfver verkställas, då marken hufvud-
sakligen består af lösa jordarter.
Alla jernvägar i England tillhöra enskilda bolag,
hvilka, så snart någon utsigt till en lönande affär
uppstår, genast äro färdiga att derpå nedlägga stora
kapitaler. Mellan flera städer finnas på så sätt två
eller flera jernvägar, tillhörande olika bolag. Att
tillföljd häraf en stor konkurrens måste uppstå är
naturligt, och det har gått så långt att passagerare-
afgiften på några banor, under vissa tider, varit nä-
stan ingen! En sådan konkurrens är visserligen all-
tid fördelaktig för den trafikerande allmänheten;
men den har likväl flera olägenheter, hvilka man
också öfverallt återfinner i England. De största
olägenheterna bestå deri, att materielen användes
så länge det låter sig göra, och atttjenstemännens
antal inskränkes så mycket som möjligt, hvarigenom
olyckor ganska lätt och ofta uppstå. Sådana skulle
dock oftare ega rum, såvida icke de dryga skade-
ersättningar, som ådömts flera bolag, tvingade till
en viss förgigtighet. På de flesta stationer finnas
anslag, som tillkännagifva att sssurancer mot ska-
dor å jernvägar utfärdas mot låg afgift.
Materielen är i allmänhet dålig, och skenorna
slitas så länge som möjligt, hvarför en del gamla
vägar äro mycket usla. Kupeerna få på dem en
vaggande rörelse, något liknande sjögång. Någon
snygghet finnes lika litet vid jernvägarne, som på
de engelska ångfartygen. Kupeerna blifva endast
sällan dammade inuti eller tvättade och målade
utanpå. -
Trafiken på banorna är i högsta grad liflig, Öf-
verallt finnas dubbla spår, det ena endast för tåg
i en riktning, det andra för sådana i den motsatta.
Detta är också nödvändigt, ty på somliga ställen
afgå tåg hvar tionde minut. På de underjordiska
banorna i London afgår till och med ett tåg hvar
femte minut. Vid en station några mil söder om
England, der en stor mängd olika jernvägar sam-
manstöta lär 800 tåg passera om dygnet, d. ä. ett
hvar annan minut! För sanningsenligheten af denna
uppgift kan dock icke ansvaras.
å stationerna är det en obeskriflig liflighet och
rörelse, Oupphörligt komma och afgå tåg. En tal-
rik menniskomassa rör sig ständigt fram och till-
baka på platformerna. Inga stängda dörrar, inga
motande tjenstemän, inga hinder! Hvem som helst
eger tillträde till bangården, der man sällan saknar
bokhandlaren med sitt lager, hufvudsakligen bestå-
ende af reselektyr, utbredd på några bord, samt
dessutom fruktmänglare och försäljare af alla slag.
Några, som äfven sällan saknas, äro tidningskotr
portörerna, hvilka i närheten af London bilda ett
eget skrå med en egen uniform. De ha en ganska
betydlig afsättning, och äfven sedan tågen kommit
i gång, dock innan de ännu lemnat stationen, kö-
pes tidningar genom fönstren.
Till följd af denna stora rörelse besörjes trafiken
ett sätt, mycket olika det i Sverge. Tågen
stanna endast en eller två minuter vid hvarje sta-
tion, och detta är en alldeles för kort tid, för att
jernvägstjenstemännen skulle hinna öppna och stänga
kup6erna, hvarför detta nästan helt och hållet öfver-
Jemnas åt allmänheten. Konduktören har likväl i
uppdrag att se till att bantåget icke afgår med öppna
dörrar. Han står derföre på platformen bredvid 1o-
komotivet, så att, när tåget går, alla vagnar måste
passera förbi honom; om någon dörr då står öp-
pen, paskar han på att stänga densamma, och hop-
par slutligen in i sista kupgen. Ganska ofta hän-
der det att, gedan tåget redan kommit i gång, per-
soner komma och öppna dörrarne och gå in i ku-
p6erna!
Åt de resande och deras medförda saker egnas
icke heller någon uppmärksamhet. Det första en
jernvägstjensteman yttrade till en nyss anländ ut-
länning var: asköt er sjelf och edra egna sakera,
Man får också sjelf taga reda på sina medförda
artiklar samt laga att de blifva inlagda i kupterna
eller upplagda på taket af desamma. Afven måste
man tillse att icke något blifver bortstulet, ty jern-
vägsbolagen svara icke för någonting. Det föröf-
vas också oupphörligt betydliga stölder vid statio-
nerna, så att polisen i London har ansett sig tvun-
gen att genom anslag uppmana allmänheten, att
ha ett vaksamt öga på sina saker. På några vä-
gar, såsom mellan London och Paris, kan man lik-
ne åå lemna sina saker till jernvägen mot skälig
afgift.
I Sverige och Tyskland är den resande, sedan han
TT 210 oo AV
FORCES SAVE