Sken och Verklighet. Boman af J, F. Smith (fört. till Dick Tarleton m. 1) (Forta. fr. föreg. JF.) — På Galways gator skulle blod ha futit i strömmar, sade den gamle mannen; heldre än vi tillåtit att man rört ett hår på ert hufvud. — Hvar är den obekante vännen? frågade Redmond, hvilken blifvit underrättad om allt som försiggått: Hvar är han? Jag vill tacka honom. — Han är icke längre här, ers nåd, svarade Mike Conally: Han har jemte fader Karoolan begifvit sig till Burna. Jag såg honom med mina egna ögon, och jag kan försäkra er att han är en riktig gentleman: Ni kan icke tro; på hvilket artigt och värdigt sätt han tilltalade fru Cassiday och hennes dotter, när han befallde dem följa med till det gamla herresätet. — Har han befallt min mor och syster att göra dem sällskap? utropade Phelim förvånad. — Hvad kan han ha att beställa på Burna? — Måhända det lyster honom att råka Ulic Blake, yttrade Shamus. — Endast jag har rättighet att bestraffa den skurken, sade vår hjelte i bestämd ton; och om denne okände bevisat mig ännu större tjenster; skulle jag icke tåla att han inblandade sig i en sak; som rörer endast mig och för mig är en hederssak: — Säg icke så, afbröt honom den gamlejägaren: Ni vet icke; om hvem ni talar: Jag påstår att han har större rätt till att hämnas på Ulic än ni; — Ni känner honom således? — Innahters nåd ännu sett dagens ljus kän