Sken och Verklighet.
Boman af J, F. Smith (fört. till Dick Tarleton m. 1)
(Forta. fr. föreg. JF.)
— På Galways gator skulle blod ha futit i
strömmar, sade den gamle mannen; heldre än
vi tillåtit att man rört ett hår på ert hufvud.
— Hvar är den obekante vännen? frågade
Redmond, hvilken blifvit underrättad om allt
som försiggått: Hvar är han? Jag vill tacka
honom.
— Han är icke längre här, ers nåd, svarade
Mike Conally: Han har jemte fader Karoolan
begifvit sig till Burna. Jag såg honom med
mina egna ögon, och jag kan försäkra er att
han är en riktig gentleman: Ni kan icke tro;
på hvilket artigt och värdigt sätt han tilltalade
fru Cassiday och hennes dotter, när han be-
fallde dem följa med till det gamla herresätet.
— Har han befallt min mor och syster att
göra dem sällskap? utropade Phelim förvånad.
— Hvad kan han ha att beställa på Burna?
— Måhända det lyster honom att råka Ulic
Blake, yttrade Shamus.
— Endast jag har rättighet att bestraffa den
skurken, sade vår hjelte i bestämd ton; och
om denne okände bevisat mig ännu större tjen-
ster; skulle jag icke tåla att han inblandade
sig i en sak; som rörer endast mig och för mig
är en hederssak:
— Säg icke så, afbröt honom den gamlejägaren:
Ni vet icke; om hvem ni talar: Jag påstår att
han har större rätt till att hämnas på Ulic än ni;
— Ni känner honom således?
— Innahters nåd ännu sett dagens ljus kän-