till ILGVABRe
— i so z2——
Bref från Norrköping.
Den 23 november.)
Bland alla de företag i industrielt hänseende,
som härstädes på sednare tiden blifvit började, fin-
nes intet som förtjenar så mycken uppmuntran,
som det af ett antal arbetare bildade bolag för
tillverkning af ylleväfnader, under firma: Arbe-
tare-Aktiebolaget i Norrköping, hvars bo-
lagsordning stadfästades af regeringen den 18 sistl.
maj. Bolaget har redan länge varit i verksamhet
och tillverkar kläden af alla slag, fullt jemngoda
med andra fabrikers. Företaget betraktades i bör-
jan med en synbar ovilja från vissa håll, men har
nu tillvunnit sig en välförtjent aktning. Hvarje
rättänkande skall också helt visst önska dessa ar-
betares sträfvan all möjlig framgång. Det kan
väl ej finnas något naturligare, än att arbetarne
söka tillgodogöra sig sjelfva hela vinsten af sitt
arbete.
Utur reglementet, som är utarbetadt med serde-
les omsorg och på de mest liberala grunder, med-
delas 24 8, såsom serdeles innehållsrik: Vid bo-
lagsstämma har hvarje aktie-egare en röst. Ej
tillstädeskommen delegare må icke annorlunda än
genom annan dertill befullmäktigad bolagsman vid
stämman föra talan, egande likväl icke någon att
å egna eller andras vägnar utöfva rösträtt med
mer än en röst för det aktiebelopp, hvarför i röst-
ningen deltages. Frånvarande aktie-egare får åt-
nöjas med de beslut, som af de tillstädeskomne
bolagsmännen, i öfverensstämmelse med denna
bolagsordning, fattas. Alla val verkställas med :
slutna sedlar, och utgången bestämmes, i händelse
af lika antal röster, genom lottning.
En arbetare, som försökt att på egen hand drifva
stor fabrik, har nyligen gjort cession, nemligen
klädesfabrikören och klädeshandlaren Johansson.
Han har sjelf i sina dagar sutit vid väfstolen, men
då han anlade egen fabrik lade han sig snart för
vidt ut genom inköp af egendom både här och i
Örebro, genom vidsträckta utborgningar 0. 8. V.,
och det var nu tredje gången hans affärer gingo
öfver ända. Herr Johansson har dock så många
goda egenskaper, att han nog kan taga upp sig
ännu en gång, isynnerhet som han numera troligen
kommer att hålla sig vid ett nödigt och nyttigt
lagom.
Den sednaste branden är ännu föremål för dag-
ligt samtal 1 alla kretsar, och det ena ryktet, olikt
det andra, är i omlopp rörande eldsvådans upp-
komst. En person har blifvit käktad, som i säll-
skap med en -lösdrifvare varit sedd i grann-
skapet af branden, straxt före dess utbrott. Några
grundade anledningar att denne är gerningsman-
nen till det hemska dådet företinnag likväl ej. En
annan person, som i höst flyttat från ett af de ned-
brända husen, är äfven misstänkt, ehuru anlednin-
garne till denna förmodan äro så vacklande, att det
är högst beklagligt att sådana förfärliga miss-
tankar utkastas på så lösa grunder. Önskligt vore
det derför om rätta upphofsmannen upptäcktes,
så att de oskyldigt misstänkte erhölle en upprät-
telse, som eljest svårligen är att vänta. — För de
många djerfva mordbrandsanläggningarne härstä-
des för ett par år sedan misstänktes och hölls i flera
månader häktad en fattig bagarelärling på den
lösa grunden, att han gått förbi en loge en stund
innan den begynte brinna.
Uppkomsten till dessa hemska illbragder, som då
uppskakade hela samhället, blef aldrig upptäckt,
hvilket är högst beklagligt; polisen gjorde dock i
deta fall allt, hvad man af den kunde fordra.
Den som först upptäckte sednaste eldsvådan var
en tik, som hade tvenne valpar, hvilka blefvo
innebrända. Under hela branden sågs det arma
djuret springa i folkträngseln och med viftningar
på svansen samt gnällande tillkännagifva sin oro
öfver sina älsklingars öde. — En annan ganska egen-
domlig och rörande syn var en katt, som befann
sig på en brinnande takbjelke. Då bjelken föll
ned i strömmen, gjorde katten sällskap och höll
sig fortfarande fast på den brinnande farkosten,
som troligen blef kattens räddningsplanka.
QDet s. k. vkreatursmötets egde rum d. 21 nov. och var
talrikt besökt af både folk och fäc De sednare
hade dock på vägen bit blifvit ganska illa med-
farna i halkan, och flera hade brutit benen, så at
de måste slagtas under vägen. Med handeln gick
det trögt, och jag hörde de flesta beklaga sig öfve:
penningbrist Om man ville sätta sin själ ipant
örde jag en bonde säga, är det omöjligt att få
låna pengara Spanmålsmarknaaen var dock lif
ligare, och råg betaltes med 16 å 17 rdr tunnan
korn 13 4 14 rdr, hvete 22 och hafre 8 å 9 rdr
. Smör betaltes med 12, 14 å 15 rdr pundet och an
dra landtmannaprodukter i förhållande derefter
Största affärerna gjordes som vanligt på krogarne
hvilka, tack vare dessa möten, hafva en god recet
hvarje månad. Gabriel.
XY Införandet färdröidt i brist af utrymme.