2 AA SS REN tenn ANA RARE
— Vi ha väntat er sedaa tre dagar tillbaka,
herr general, yttrade majoren.
— Jag skulle också ha varit här för länge-
sen, svarade den okände, såvida jag icke blif-
vit uppehållen på vägen genom en djerf och—
det må jag väl säga — nästan otrolig vålds-
bragd; som utan tvifvel icke ens inom detta
upproriska distrikt någonsin förr torde ha före-
kommit.
Officerarne åhörde detta yttrande med mye-
ken förvåning.
— Min vagn blef omringad af stråtröfvare
och en af mina betjenter mördad; de öfrigas
öde känner jag ännu ej, men jag fruktar det
värsta. Öfver tolf timmar har jag varit in-
spärrad i en djup håla ett par mil härifrån;
Genom en slump lyckades det mig att fly och
återkomma till min vagn: Fröken Talbot bes
finner sig emellertid ännu i den skurks händer;
som utfört det förtvifiade dådet. Den egent-
liga afsigten med detta har varit att hindra
mig från det befäl, som hans majestät åt mig
uppdragit:
Ett ögonblicks tystnad inträdde:
— Men jag har ännu icke sagt; hvad som
enligt min tanke är det värsta af allt; fortfor
derefter den förmente generalen; En man, som
är hedrad med en förtroendepost; har anstiftat
detta våld:
— Huru heter han; herr general? frågade
officerarne med en mun: .
— Öfverste Graham:
(Forts.)