De närvarande skyndade genast till matsalen
för att meddela nyheten åt öfverste Graham
och major Strange, hvilka de funno fördjupade
i ett. allvarsamt. samtal. Den sednare hade
fästat sin förmans uppmärksamhet på det orik-
tiga att under förhandenvarande omständigheter
lemna befälet öfver regementet åt en under-
ordnad. Härigenom finge han, majoren, bära
allt ansvar för hvad som komme att åtgöras.
Afven -herr Strange började ångra att han
biträdt deras åsigt, som dömt Redmond ONeil
till en förtidig graf.
— Min ärade vän! utropade han, i det han
bjertligt skakade adjutantens band. Ni skulle
icke ha beredt mig större glädje om ni kom-
mit till mig med en öfverstelöjtnantsdiplom;
än ni gjort genom denna underrättelse. Jag
kan ej beskrifva, huru lugn och glad jag nu
känner mig.
Den lågsinnade; äreförgätne skurk; som låtit
taga sin förman till fånga, träffade deremot
denna nyhet såsom ett åskslag:
— Har Jorrocks bedragit mig? frågade han
sig sjelf. Eller har det lyckats generalen att
utan bjelp komma ut.ur hålan? Och vet ban
att jag har tillskyndat honom det obehagliga
äfventyr, för hvilket han varit utsatt?
— General Talbot har anländt till hotellet,
berättade löjtnant Chells, som nu inträdde i
rummet. Märkvärdigt nog, förhåller sig folket
mycket lugnt och stilla:
I enlighet med. etikettens föreskrift beslöts
att officerarne genast skulle uppvakta generalen.
— När blir ni färdig, herr öfverste? frågade
majoren. :
— Ni glömmer att jag anmält mig såsom