— Jag tror, ers nåd behagar skämta med
mig, svarade vitnet: När skall väl en sådan
som jag komma så långt att han kan läsa?
— Har ni någon fråga att framställa till vit-
net? sade ordföranden, vänd till Redmond.
— Nej, jag tror att ban vitnat ärligt, gen-
mälde denne.
— Gud välsigne er; Jag tackar ers nåd;
utropade den stackars mannen, hvilken var så
rörd att han darrade på rösten: Må ni snart
komma helbregda tillbaka till ert hem.
Brefven blefvo härefter framlagda å rättens
bord: På kuverterna funnos franska, engelska
och irländska poststämplar och dessa voro så
väl gjorda att ingen kunde se att de blifvit
efterapade.
Det första bref, som upplästes, var af ett
sådant innehåll, att de närvarande intogos af
den starkaste ovilja för den förmente författa-
ren. Deri rekommenderas anläggandet af mord-
brand, såsom ett ypperligt medel att åstadkomma
missnöje och oro i sinnena. Den, till hvilken
skrifvelsen var adresserad, ålades att uppmana
insargenterna till att med eld och svärd för-
bärja företrädesvis de landtegendomar, som be-
boddes af de i Galway varande militärernas
familjer. Redmond förmådde icke längre under-
trycka sin förtrytelse; utan började protestera
mot den nedriga plan, som blifvit anlagd, för
att i grund störta honom.
— Man skall åhöra, hvad ni har att anföra
till ert försvar, herr ONeil, när det blir er tur
att tala, afbröt honom majoren. För ögonblic-
ket får ni lof att iakttaga tystnad:
— Jag måste tala, fortfor vår hjelte med
mycken, häftighet, icke för att försvara mitt lif;