— Jag tror, ers nåd behagar skämta med mig, svarade vitnet: När skall väl en sådan som jag komma så långt att han kan läsa? — Har ni någon fråga att framställa till vitnet? sade ordföranden, vänd till Redmond. — Nej, jag tror att ban vitnat ärligt, genmälde denne. — Gud välsigne er; Jag tackar ers nåd; utropade den stackars mannen, hvilken var så rörd att han darrade på rösten: Må ni snart komma helbregda tillbaka till ert hem. Brefven blefvo härefter framlagda å rättens bord: På kuverterna funnos franska, engelska och irländska poststämplar och dessa voro så väl gjorda att ingen kunde se att de blifvit efterapade. Det första bref, som upplästes, var af ett sådant innehåll, att de närvarande intogos af den starkaste ovilja för den förmente författaren. Deri rekommenderas anläggandet af mordbrand, såsom ett ypperligt medel att åstadkomma missnöje och oro i sinnena. Den, till hvilken skrifvelsen var adresserad, ålades att uppmana insargenterna till att med eld och svärd förbärja företrädesvis de landtegendomar, som beboddes af de i Galway varande militärernas familjer. Redmond förmådde icke längre undertrycka sin förtrytelse; utan började protestera mot den nedriga plan, som blifvit anlagd, för att i grund störta honom. — Man skall åhöra, hvad ni har att anföra till ert försvar, herr ONeil, när det blir er tur att tala, afbröt honom majoren. För ögonblicket får ni lof att iakttaga tystnad: — Jag måste tala, fortfor vår hjelte med mycken, häftighet, icke för att försvara mitt lif;