till stånd.)
När K. M:t, likaledes oberoende af rikets stän-
der, under den 3 oktober 1855 upplät byggnads-
tomt åt nya elementarskolan å kronans egendom i
qvarteret Beridarebanan, gjordes icke ens något
förbehåll för kronan att kunna återförvärfva dispo-
sitionsrätten öfver nämnde tomt; sannolikt med af-
seende på skolans egenskap af ett ibland statens
allmänna elementar-läroverk.
Frågar man nu efter orsaken, hvarför samme ko-
nung och, med ett enda undantag, samma rådgifvare-
personal, från hvilka det sist anförda beslutet ut-
gick, hade halftannat år tidigare, den 18 April
1854, aktat nödigt att till rikets ständer aflåta den
proposition, som i ofvanberörda tidningsartiklar
framhålles till föresyn vid dylika ärendens behand-
ling, så torde sjelfva denna proposition (n:r 77).
cangående upplåtelse åt enskild person af norra
delen utaf Carl XIII:s torg i hufvudstaden till be-
byggande och disposition under viss tid emot tomt-
öreafgift,, vara genom sitt innehåll npplysande i
frågan. Propositionen omtalar både 1848 års upp-
låtelse, hvilken förfallit genom bolagets uraktlåten-
het att ställa säkerhet för vilkorens fullgörande,
och de särskilda förslag, som varit å bane, men
jemväl förfallit att på samma plats förlägga natio-
nalmuseum eller riksarchivet. Det är, äfven utan
hänsyn till någon grundlagsbestämmelse, lätt för-
klarligt, att K. M:t icke utan den andra statsmak-
tens samtycke ville åt enskild person på längre,
men viss bestämd tid (såsom det i propositionen
heter) upplåta och således göra för staten under
tiden obrukbar en af hufvudstadens rymligaste
byggnadsplatser, hvilken till följd af sitt vackra
och fördelaktiga läge kunnat tagas i anspråk för
så stora och vigtiga statsbehof.
Rikets ständer anmälde i underdånig skrifvelse
den 18 oktober 1854 (n:r 157), att de af åtskilliga
betänkligheter mot tomtens afstående på viss tid
funnit sig förhindrade att lemna bifall till den
nådiga propositionen; och de antydda betänklighe-
terna finnas i statsutskottets utlåtande n:r 194 upp-
tagna med följande ord: Behofvet att i städer,
särdeles de betydligare, ega öppna och med träd
försedda? platser har länge varit insedt ur så väl
sanitär synpunkt, som med afseende på prydlighe-
ten, så att, då Stockholm uti konung Carl XIII:s
torg redan eger en sådan öppen plats, belägen in-
vid stadens medelpunkt och således lätt tillgäng-
lig för den större allmänheten, densamma icke sy-
nes böra genom icke oundgängligen nödvändigt
byggnadsföretag i någon mån inskränkas, i synner-
het som denna plats i sitt nuvarande skick företer
stor prydlighet och skönhet, hvilken lätteligen kun-
de förhöjas, om i stället för bebyggande af den
nordligaste delen, densamma förseddes med någon
passande plantering. Härtill kommer, att det icke
gerna låter förutsätta sig, att någon enskild person
skulle, helst besittningsrätten till ifrågavarande tomt
endast vore till viss tid inskränkt, derå uppföra en
byggnad i den stil och de dimensioner, som till
alla delar motsvarade det framför liggande stor-
artade torget, men att en byggnad, som icke, åt-
minstone i det närmaste, sträckte sig intill de å
torgets begge sidor befintliga trärader och helt
och hållet bortskymde de på andra sidan af Enke-
husgränden belägna hus, hvilkas sins emellan ojem-
na höjd då blefve mera i ögonen fallande, torde
komma att vanpryda platsen; hvarföre, om den-
samma anses böra bebyggas, den med sin utmärkta
belägenhet torde böra reserveras för den händelse,
att staten sjelf i framtiden komme i sådant behof
af lämplig byggnadsplats, att, oaktadt den stora
kostnad, hvarmed, enligt hvad utredt blifvit, läg-
gande af säker grund å tomten är förenadt, det skulle
Anses fördelaktigt, att staten ännu egde tillgång
ertill.
I full öfverensstämmelse med de här uttalade
åsigter är torget bibehållet såsom en öppen plats,
på nordligaste delen numera försedt med passande
plantering, och befriadt från gamla vanprydliga
hus och stängselmurar, men på samma gång reser-
veradt för den händelse, att staten i framtiden
komme i behof af denna tomt för en byggnad, som
enligt utskottets tanke borde åtminstone i det när-
Näste sträcka sig intill trädraderna på torgets begge
sidor.
Den fråga, som utgjorde föremål för K. M:ts fram-
ställning och rikets ständers beslut vid 1854 års
riksdag, var tydligen en annan, än den, som nu
förevarit. Den tomt, hvilken nu blifvit anvisad till
expositions- och atelierbyggnad, har, efter hvad till-
gängliga handlingar upplysa, varit alltifrån 1790-
talet afsöndrad från den öfriga platsen och uthyrd
åt enskilde, som der hållit förfriskningar till salu.
I stället för derå sednast befintliga, oansenliga
schweizeribyggnader af trä skall nu uppföras ett
stenhus, om hvars prydlighet allmänheten kunnat
öfvertyga sig, då ritningarna varit utställda på konst-
expositionen under sistlidna sommar, och hvars be-
stämmelse är, såsom det heter i K. brefvet den 21
April 1865, att gagna så väl konststudiet, som
konstbildningen i allmännhet inom hufvudstaden.
Dett hus kommer icke att skjuta längre in på tor-
get, än schweizeriet och dess trädgårdstäppa förut
gjorde, ännu mindre att stå i vägen för en möjli-
gen i framtiden behöflig större byggnad midtför tor-
get. Och om, emot all sannolikhet, en sådan bygg-
nad behöfver sträckas ända mot vestra Trädgårds-
gatan och således afbryta kommunikationslinien på
detta håll mellan torget och Hamngatan, blir det,
i förhållande till öfriga utgifter för ett så stort
byggnadsföretag, nästan en obetydlighet att inlösa
expositions- och atelier-huset för hvad dess upp-
förande kostat. .
Man bar slutligen, vid, jemförelse mellan det
tomtörebelopp af 300 rdr, som egarne af detta
hus skulle årligen erlägga till kronan, och köpe-
skillingen för andra tomter, menat, att bolaget
skulle göra en oskälig vinst på det allmännas be-
kostnad. Fördelen motväges likväl i högst vä-
sendtlig mån af de vid besittningen fästade förbe-
håll, innefattande dels hvad redan är anfördt om
densammas möjliga återgång och dels, bland annat,
att Stockholms konstförening har företrädesrätt
till förhyrande - skäliga vilkor af den exposi-
tionslokal, som kommer att i byggnaden inrättas,
samt k. akademien för de fria konsterna enahanda
företrädesrätt till förhyrande af de i byggnaden
tillämnade atelierer.
Med dessa och andra inskränkande bestämmel-
ser i afseende på lokalernas användande kan icke
förväntas någon lifligare täflan om dem och följ-
aktligen icke heller synnerligen höga hyresbelopp;
och det lärer icke rimligen kunna läggas nuva-
rande öfverintendenten fill last, utan snarare lända
honom till heder, om han, på hvilken det företrä-
desvis ankommer att i vårt land bevaka och främja
Åan hiäldanda kbaAnstang häcta ingått gåcnm aln