vid tillfället varit närvarande, säsom det andra vitnet Jonsson påstått. Härvid anmärkte Pettersson, att om Hedman varit närvarande, skulle ban icke behöft anlita någon annan än honom om namnunderskriften. Kan ej Hedman inkallas och höras sjelf om saken? frågade C. J. A. Jonsson; men blef nu upplyst om att Hedman var död. Sedan båda vitnena blifvit konfronterade med hvarandra, ställdes på dem åtskilliga frågor rörande huru det tillgått vid den oftanämnda affärens uppgörande. Dessa frågor besvarades redigt af C. J. Å. Jonsson, hvars vitnesmål i allmänhet syntes göra ett gynnsamt intryck på de närvarande, under det att det andra vitnet Jonsson, som är häftig och talträngd, emellanåt måste nedtystas, än af ordföranden, än af notarien Synnerberg. j . På upprepad fråga, hvarför N. F.åJonsson skrifvit sitt namn olika på de båda handlingarne, genmälde denne, att Pettersson sagt åt honom, då Jonsson följde Pettersson uppför trappan, att han ej skulle skrifva sitt namn såsom han brukade. Orsaken till, att han endast skrifvit Jonsson, men ej initialerna till förnamnet, uppgaf han vara den, att Pettersson yttrat, det behöfs icke, förnamnet angår ingen. Notarien Synnerberg onmärkte nu, att han blott en enda gång, innan Jonsson hördes såsom vitne, samtalat med denne, och hans hufvudman Lundqvist förmälde, att han uppmanat vitnet att tala Banning. På C. J. A. Jonsson ställdes ytterligare en mängd frågor, hvaraf vi anteckna följande: På fråga huru han kunde efter två års förlopp erinra sig att händelsen passerat den 19 April, svarade han sig hafve gjort anteckning om att han då varit inne i staden, för att hemta den här ofvan omnämnda förklaringen åt Nilsson. Ordföranden anmärkte motsägelsen häri, då vitnet sagdt sig ej kunna skrifva. Vitnet förklarade denna motsägelse dermed, att han låtit annan person göra de anteckningar han stundom ansett sig behöfva. På framställd fråga, om det icke kunde vara möjligt, att vitnet endast skrifvit C. J. A. till namnet Jonsson, som förut stått skrifvet under handlingarne, förklarade vitnet ånyo på sin aflagda ed, att Petterssons gosse, under det att vitnet hållit handen å pennan skrifvit både initialerna C. J. A. och namnet Jonsson efter dem. Han kunde visserligen ej läsa, men han kände tydligen igen alltsammans. Härefter hördes å Petterssons sida ytterligare fyra vitnen, hvilka dock ej bade något af vigt att berätta. Parterna sökte till sist göra Jonssönernas vitnesmål trodda, genom att å ömse sidor anföra de motsägelser eller tvetydigheter, som hvardera rvitnet förmenades ha låtit komma sig till lsst under förhöret. Pettersson företedde ett protokoll, hvarigenom han önskade få styrkt, att hans motpart Lundqvist förut skulle gjort sig skyldig till försök att köpa vitnen, och önskade till nästa rättegångsdag få några namngifna personer afhörda, hvilka han påstod kunna intyga, att det af hans motpart nu åberopade vitnet N. F. Jonsson skulle till dessa yttrat, att han wingenting visste, men att han blifvit förmådd att vitna i saken. Lundqvist genmälde, att hvad det af Pettersson vu företedda protokoll innehöll, i förenämnda fall bevisats vara oriktigt genom ett följande protokoll, och notarien Synnerberg bestred dess intagande i ransakningshandlingarne i målet, hvilket yrkades af Pettersson, som äfven företedde en å N.F. Jonsson af Pettersson, efter det nu ifrågavarande mål blifvit anbängiggjordt, uttagen stämning, med anledning hvaraf notarien Synnerberg anmärkte, att detta sätt att gå till väga, för att söka jäfva Jonsgon, karakteriserade Pettersson. Något vidare af vigt förekom ej. Målet uppsköts till annan dag, och blef Pettersson, sedan rätten förklarat sig icke kunna för närvarande bifalla SN begäran att bli på fri fot försatt, i häktet återörd. Länscellfängelset. Rånet utom Rosiagstull. Målet rörande höktade åkardrängarne Gustaf Andersson och Gustaf Svensson, hvilka äro anklagade för att aftonen den 26 sistlidne september, i närheten af Landtbruksinstitutet, hafva rånat en stalldräng vid namn Lindberg, boende tre mil utom Roslagstull och hvilken den ene drängen åtagit sig att skjutsa hem, på 2:ne fickur, handlades sistlidne fredag. Linderg hade blifvit kastad ur droskan och sedan uren blifvit honom fråntagna, vände drängarne om till staden. Målet uppsköts för målsegarens inkallande. Häststöld. Häktade drängen Carl Andersson — 20 år gammal — hvilken natten mellan den 3—4 sistl. oktober ur en beteshage å Öfverjärfrva egor olofligt tillgrep ett sekreteraren Lundberg tillhörigt hästkreatur och sedan begaf sig dermed till Wiby torp i närheten af Sigtuna, hvarest djuret återfanns och Andersson häktades, dock först sedan han hunnit begå en större inbrottsstöld i grannskapet af Sigtuna, der han tillegnade sig diverse klädespersedlar m. m., värderade till 120 rdr, och hästen till 75 rdr, dömdes sistlidne fredag för dessa begge stölder i ena bot till 2 år och 6 månaders straffarbete och att i 6 år vara medborgerligt förtroende förlustig. Inbrottsstöld. Med förre grenadieren Johan Petter Borg hölls i fredags ransakning rörande en af honom måndagsaftonen den 10 sistl. oktober genom inbrott å Hogsta gård i närheten af Drottningholm, från drängen Anders Magnusson begången stöld af en rock, värderad till 10 rdr rmt. Borg, som blifvit gripen i Kalmar län och hitförd, erkände frivilligt brottet, hvarföre han dömdes till 10 månaders straffarbete och 6 års förlust af medDorgerligt förtroende. Målsegaren återbekom sin rock. Landsorten. En rymmare från England. Från Göteborg skrefs i måndags: Omkring d. 1 innevarande månad anlände hit till staden en engelsman, hvilken tog logis på Göta Källare och uppgaf sig heta James Thompson. Han sade sig ämna bosätta sig på landet i Sverige, men ville först härstädes lära svenska språket. Den 10 d:s afreste han likväl, efter att ha begärt att bref och tidningar skulle sändas efter honom till Frankfurt a. Main. Man