Rätteg.och polisnyheter. Wosterdahlska tullbalansmålet. Kammarrättens i detta mål meddelade utslag, dateradt den 16 sistl. oktober, fastställer den balans, häktade tullförvaltaren i Jönköping B. Westerdahl sig åsamkat, till 49,168 rdr 22 öre, deraf enligt kammarrättens förklarande 35,822 rdr 27 öre äro vordne af Westerdahl tillgripne och förskingrade samt återstoden, 13,345 rår 95 öre, härröra från tjenstefel. Kammarrätten kar funnit rättvist döma Berndt Westerdahl, att, förutom ersättningsskyldighet hvarom serskildt är stadgadt, i ena bot straffas med tio års straffarbete, förlust af sin innehafvande tullförvaltaretjenst och att vara ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas, samt medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Angifvelson met bhäradshöfdisg A. 1. T. Nymar, Vi ha förut omnämnt, att domhafvanden i norra och södra Tjusts domsaga, häradshöfdingen A. I. T. Nyman, blifvit i en till justitiekanslersembetet af Greta Persdotter och hennes måg, A. M. Kjellander i Westrum, ingifven skrift anklagad för groft brott vid embetets utöfning, bestående deri, att häradshöfding Nyman under pågående ting i domsagan, dels skulle i tingssalen utöfvat handgripligheter mot Greta Persdotters son, Otto Wilhelm Månsson, dels dragit denne in i ett intill tingssalen liggande rum, hvarifrån sedan ett stormigt uppträde hörts m. m. Häradshöfding Nyman, anbefalld att med anledning häraf sig förklara, har till justitiekanslern ingifvit följande skrift: e Till K. M:ts justitiekanslers-embete. Till följd af justitiekanslersembetets remiss den 31 nästlidne oktober, i anledning af Greta Persdotters i Wistrum klagoskrift, får jag, med återställande af de remitterade handlingarne, i största ödmjukhet afgifva förklaring. Klaganden var icke närvarande vid det af henne omförmälta tillfälle, och hela skriften visar ock tydligen, att den grundar sig på mindre tillförlitliga hörgazror. Detta förhållande ådagalägges genast vid klagandens anmärkning öfver rättens sammansättning. Då domstolen skulle börja sina förhandlingar, erfor jag att nämnden ej till domfördt antal sig infunnit. På det den utsatta sessionen skulle kunna försiggå, helst parter och vittnen tillstädeskommit, anmodades på sätt lagenligt och sedvanligt är, fyra, i tingssalen närvarande, aktningsvärda hemmansegare, hvilkas namn domboken upptager, att rätten, i egenskap af extra nämndemän biträda, hvadan de aflade domareed och intogo plats bland nämnden. Att den ena af dessa ersoner, jemte sitt hemmansbruk, utöfvar skomaarehandtverket, trodde jag icke skulle räknas honom till skam och nesa, och var ban rätten till agn genom upplysningar, som af honom meddeades. Hvad derefter angår uppgiften att Otto Månsson skulle med våld blifvit indragen uti ett innanför tingssalen varande rum, förhåller sig på följande sätt: Otto Månsson var jemte flere andra personer, hvilkas frejd hitintills varit lika god som Otto Månssons, tilltalad för en mängd under loppet af en längre tid inom Tryserums och Edskapells socknar begångna djerfva inbrottåstölder. Under förhöret ådagalade Otto Månsson en hög grad af fräckhet och oförskämdhet. Då han uppmanades uppgifra sina förflutna lefnadsöden, sade han sig icke minnas, äfven sådana omständigheter, som omöjligen kan falla någon menniska ur minnet, eller lemnade han icke svar. Deremot då någon annan till målet hörande person aflade berättelse, föll Otto Månsson denne ständigt i talet och visade då lika godt förråd på ord, som njugghet derpå, då han sjelf skulle yttra gig. Ett par gånger framställda tillrättavisningar voro utan framgång. Jag insåg att hans lynne var gådant. att han ville hvad man kallar hålla sig rak för sina i tingssalen varande stallbröder, och erfarenheten har lärt mig att på sådana lynnen gör en enskild föreställning vida mer nytta, då den offentliga deremot verkar motsatsen. Jag behöfde ett glas vatten och skulle för sådant ändamål ingå i ett innanför tingssalen beläget rum, bredvid hvilket Otto Månsson hade sin plats, ungefär en aln från dörren. Då jag gick förbi Otto Månsson, rann det mig i sinnet att tala ett ord enskildt med honom. Jag bad honom derför stiga in och utan att jag hörde något yttrande af Otto Månsson om åtföljande af nämndemän, hvilket jag i så fall ingalunda hindrat, kom kronolänsman Svensson hastigt, oförtänkt och opåkalladt, och förde in Otto Månagon. AÅtt jag hvarken före inträdet i rummet eller derstädes mot Otto Månsson utöfvat det ringaste våld, kan jag försäkra. Ett sådant beteende skulle jag aldrig låta komma mig till last. Jag var föröfrigt vid tillfället sjuk; har sedan början af september lidit och lider ännu af en svår hjertåkomma, som genom sömnlöshet nedsätter krafterna, så att jag endast med möda och ytterlig, att ej säga öfveransträngning, kan fullgöra mina åligganden. Så äfven nu. Detta förfarande må synas obehörigt, men det skedde endast i god afsigt, men verkan blef deraf snart synbar. Då jag återvände efter knappt två minuters uppehåll i rummet, dervid jag föreställde Otto Månsson det okloka i hans beteende och huru det mer skadade än gagnade hans sak, visade Otto Månsson sedermera under full