Rätteg.- och polisnyheter.
Wosterdahlska tullbalansmålet. Kammar-
rättens i detta mål meddelade utslag, dateradt den
16 sistl. oktober, fastställer den balans, häktade
tullförvaltaren i Jönköping B. Westerdahl sig åsam-
kat, till 49,168 rdr 22 öre, deraf enligt kammar-
rättens förklarande 35,822 rdr 27 öre äro vordne
af Westerdahl tillgripne och förskingrade samt
återstoden, 13,345 rår 95 öre, härröra från tjen-
stefel.
Kammarrätten kar funnit rättvist döma Berndt
Westerdahl, att, förutom ersättningsskyldighet
hvarom serskildt är stadgadt, i ena bot straffas med
tio års straffarbete, förlust af sin innehafvande tull-
förvaltaretjenst och att vara ovärdig att i rikets
tjenst vidare nyttjas, samt medborgerligt förtroende
för alltid förlustig.
Angifvelson met bhäradshöfdisg A. 1. T. Ny-
mar, Vi ha förut omnämnt, att domhafvanden i
norra och södra Tjusts domsaga, häradshöfdingen
A. I. T. Nyman, blifvit i en till justitiekanslersem-
betet af Greta Persdotter och hennes måg, A. M.
Kjellander i Westrum, ingifven skrift anklagad för
groft brott vid embetets utöfning, bestående deri,
att häradshöfding Nyman under pågående ting i
domsagan, dels skulle i tingssalen utöfvat handgrip-
ligheter mot Greta Persdotters son, Otto Wilhelm
Månsson, dels dragit denne in i ett intill tingssa-
len liggande rum, hvarifrån sedan ett stormigt upp-
träde hörts m. m.
Häradshöfding Nyman, anbefalld att med anled-
ning häraf sig förklara, har till justitiekanslern in-
gifvit följande skrift:
e Till K. M:ts justitiekanslers-embete.
Till följd af justitiekanslersembetets remiss den
31 nästlidne oktober, i anledning af Greta Pers-
dotters i Wistrum klagoskrift, får jag, med åter-
ställande af de remitterade handlingarne, i största
ödmjukhet afgifva förklaring.
Klaganden var icke närvarande vid det af henne
omförmälta tillfälle, och hela skriften visar ock tyd-
ligen, att den grundar sig på mindre tillförlitliga
hörgazror. Detta förhållande ådagalägges genast
vid klagandens anmärkning öfver rättens samman-
sättning. Då domstolen skulle börja sina förhand-
lingar, erfor jag att nämnden ej till domfördt an-
tal sig infunnit. På det den utsatta sessionen
skulle kunna försiggå, helst parter och vittnen till-
städeskommit, anmodades på sätt lagenligt och
sedvanligt är, fyra, i tingssalen närvarande, akt-
ningsvärda hemmansegare, hvilkas namn dombo-
ken upptager, att rätten, i egenskap af extra nämn-
demän biträda, hvadan de aflade domareed och
intogo plats bland nämnden. Att den ena af dessa
ersoner, jemte sitt hemmansbruk, utöfvar skoma-
arehandtverket, trodde jag icke skulle räknas ho-
nom till skam och nesa, och var ban rätten till
agn genom upplysningar, som af honom medde-
ades.
Hvad derefter angår uppgiften att Otto Månsson
skulle med våld blifvit indragen uti ett innanför
tingssalen varande rum, förhåller sig på följande
sätt: Otto Månsson var jemte flere andra personer,
hvilkas frejd hitintills varit lika god som Otto
Månssons, tilltalad för en mängd under loppet af
en längre tid inom Tryserums och Edskapells sock-
nar begångna djerfva inbrottåstölder. Under för-
höret ådagalade Otto Månsson en hög grad af fräckhet
och oförskämdhet. Då han uppmanades uppgifra sina
förflutna lefnadsöden, sade han sig icke minnas,
äfven sådana omständigheter, som omöjligen kan falla
någon menniska ur minnet, eller lemnade han icke
svar. Deremot då någon annan till målet hörande
person aflade berättelse, föll Otto Månsson denne
ständigt i talet och visade då lika godt förråd på
ord, som njugghet derpå, då han sjelf skulle yttra
gig. Ett par gånger framställda tillrättavisningar
voro utan framgång. Jag insåg att hans lynne var
gådant. att han ville hvad man kallar hålla sig
rak för sina i tingssalen varande stallbröder, och
erfarenheten har lärt mig att på sådana lynnen
gör en enskild föreställning vida mer nytta, då den
offentliga deremot verkar motsatsen. Jag behöfde
ett glas vatten och skulle för sådant ändamål ingå
i ett innanför tingssalen beläget rum, bredvid hvil-
ket Otto Månsson hade sin plats, ungefär en aln
från dörren. Då jag gick förbi Otto Månsson, rann
det mig i sinnet att tala ett ord enskildt med ho-
nom. Jag bad honom derför stiga in och utan att
jag hörde något yttrande af Otto Månsson om åt-
följande af nämndemän, hvilket jag i så fall inga-
lunda hindrat, kom kronolänsman Svensson hastigt,
oförtänkt och opåkalladt, och förde in Otto Måna-
gon. AÅtt jag hvarken före inträdet i rummet eller
derstädes mot Otto Månsson utöfvat det ringaste
våld, kan jag försäkra. Ett sådant beteende skulle
jag aldrig låta komma mig till last. Jag var för-
öfrigt vid tillfället sjuk; har sedan början af sep-
tember lidit och lider ännu af en svår hjertåkomma,
som genom sömnlöshet nedsätter krafterna, så att
jag endast med möda och ytterlig, att ej säga öfver-
ansträngning, kan fullgöra mina åligganden. Så
äfven nu. Detta förfarande må synas obehörigt,
men det skedde endast i god afsigt, men verkan
blef deraf snart synbar. Då jag återvände efter
knappt två minuters uppehåll i rummet, dervid jag
föreställde Otto Månsson det okloka i hans be-
teende och huru det mer skadade än gagnade hans
sak, visade Otto Månsson sedermera under full-