dåliga menniskor sällan beräkna följderna af
sina handlingar:
Den engelska ministeren intogs af mycken
oro till följd af de underrättelser, som dagligen
ankommo från Dublin: I Windsor hölls en
särskild rådplägning om saken, hvarvid beslöts
att general Talbot skulle afskickas till grefskapet
Galway, för att öfvertaga högsta befälet öfver
der förlagda trupper.
Talbot, ehuru till själ och hjerta soldat, var
en rättrådig mån. Om England varit nog
lyckligt att alltid ega sådana män som han i
spetsen för sin arm och sin förvaltning, skulle
månget mindre hedrande blad i dess historia
vara oskrifvet.
Georg den tredje blef synnerligen öfverraskad
när han hörde de från vice-konungen af Irland
anlända depescherna sig föreläsas; Det var
lord Plausible, öfverste Grahams gynnare och
svåger, som föredrog dessa i konseljen. Vår
hjelte angafs deri såsom upprorets egentlige
stiftare — en anklagelse; om hvars falskhet
hans måjestät var fullt och fast öfvertygad.
Den språksamme monarken hade nemligen
ingalundå glömt den unge man, som lemnat
honom brefvet ifrån Marie Antoinette: Han
bibehöll så väl hans namn; som de berättelser,
han omtalat, i troget minne. Ehuru han var
en mycket excentrisk person, älskade han san-
ningen högt, och hans rättskänsla var så stark
att han skulle ha ansett sig vanärad, om en
orättvis bandling i hans namn och med hans
vetskap blifvit begången.
När Talbot kysste hans majestäts hand för
att begifvå sig på väg till upprotets skåde-
plåts, kom hans majestät, som förut språkat