dåliga menniskor sällan beräkna följderna af sina handlingar: Den engelska ministeren intogs af mycken oro till följd af de underrättelser, som dagligen ankommo från Dublin: I Windsor hölls en särskild rådplägning om saken, hvarvid beslöts att general Talbot skulle afskickas till grefskapet Galway, för att öfvertaga högsta befälet öfver der förlagda trupper. Talbot, ehuru till själ och hjerta soldat, var en rättrådig mån. Om England varit nog lyckligt att alltid ega sådana män som han i spetsen för sin arm och sin förvaltning, skulle månget mindre hedrande blad i dess historia vara oskrifvet. Georg den tredje blef synnerligen öfverraskad när han hörde de från vice-konungen af Irland anlända depescherna sig föreläsas; Det var lord Plausible, öfverste Grahams gynnare och svåger, som föredrog dessa i konseljen. Vår hjelte angafs deri såsom upprorets egentlige stiftare — en anklagelse; om hvars falskhet hans måjestät var fullt och fast öfvertygad. Den språksamme monarken hade nemligen ingalundå glömt den unge man, som lemnat honom brefvet ifrån Marie Antoinette: Han bibehöll så väl hans namn; som de berättelser, han omtalat, i troget minne. Ehuru han var en mycket excentrisk person, älskade han sanningen högt, och hans rättskänsla var så stark att han skulle ha ansett sig vanärad, om en orättvis bandling i hans namn och med hans vetskap blifvit begången. När Talbot kysste hans majestäts hand för att begifvå sig på väg till upprotets skådeplåts, kom hans majestät, som förut språkat