jord, för första gången genom en rikets ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 1 december 1809. Enligt denna skrifvelse skulle konungen ega att begagna vissa uppgifna kongl. slott; och aden här vid hufvudstaden belägna Djurgården förblifva under Kongl. Maj:ts enskilda disposition,. Kungsträdgården är icke i denna skrifvelse nämnd och har aldrig sedermera blifvit af rikets ständer från kronan på konungen öfverlåten. Man har dock, i följd af de fordna förhållandena; ansett kungsträdgården lika med Djurgården; men en sådan åsigt är långt ifrån detsamma, som en gifven, laglig rättighet. Det var under inflytelsen af berörda åsigt — ärfd från broder och fader — som Carl den XIII lät rasera kungsträdgården, borttaga murarne omkring densamma samt planera och grusa hela platsen, derå Carl den XIV sedan lät ställa den förres staty. Statens öfverintendentsembete, — icke konungene riksir arskalks-embete — har åliggande, att hålla torget i godt skick, hvilket åliggande det högst illa fullgör, och kostnaden härvid bestrides icke af konungens medel, utan, enligt kongl. brefvet den 19 dec. 1829, af det på riksstaten uppförda allmänna byggnads-anslaget. Detta allt kunde måhända vara nog till bevis för vår menings riktighet om kronans egandeöch dispositionsrätt: Men uti det tillstånd af förtjusningsfeber och servilism; hvari vi nu lefva, då man till och med icke anser under sin värdighet som en fri svensk man, att yttra; det allmänheten har konungens godhet att tacka för rättigheten att promenera på Carl den XIII:s torg, och då regeringen; när den gifvit tillstånd till det ifrågavarande byggnadsföretaget af enskilde män, har begått en grundlagsvidrig handling, måste vi söka bevisa detta med dels en från regeringen under konung Oscars tid utgången handling och dels regeringsformen: Nämnda regering kallades visserligen icke, såsom den nuvarande, utaf Aftonbladet, efter en annan mycket ministeriell tidning, cden bästa af ministårers; Tvärtom beskyldes den för att vara minst sagdt cgrå, och Aftonbladet ansåg åtminstone dess ledamöter friherre Palmstierna, grefve Mörner och biskop Beuterdahl såsom arga byråkrater och föga konstitutionelt sinnade. Emellertid är det ostridigt, att; på tillstyrkan af regeringens samtliga ledamöter och med kontrasignation af nyssnämnda frih. Palmstierna; Konung Oscar den 18 april 1854 aflät en proposition till rikets ständer (M 77) cangående upplåtelse åt enskild person af norra delen utaf Carl den XIII:s torg i hufvudstaden till bebyggande och disposition uuder viss tid emot tomtöre-afgifiv. I början af denna proposition förekommer ordagrant följande: aIbland de kronan illköriga tomter inom hufvudstaden, hvilka genom fördelaktigt läge och omgifningarnes beskaffenhet företrädesvis äro förtjenta att för storartade företag användas, utmärker sig den vid Enkhusgränden, emellan östra och vestra Trädgårdsgatorna befintliga norra delen af f. d. Kungsträdgården, numera Konung Carl den XIII:s torg. I slutet af propositionen begär Kongl. Maj:t ordagrant, eatt Rikets Ständer må medgifva, att omförmälda tomt får åt enskild person till bebyggande upplåtas, mot lämplig tomtöreafgift, på längre, men viss bestämd tid. Rikets ständer svarade härå ganska buttert den 18 okt. 1854, att, ssom emot afträdandet på viss tid af merberörda tomt mött åtskilliga betänkligheter, hvaraf rikets ständer funnit sig förhindrade att till Kongl: Maj:ts förevarande nådiga proposition lemna bifall, så fingo rikets ständer sådant, till svar i ämnet; hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälaw: Ofverståthållareu frih. Bildt deltog sjelf på Riddarhuset i diskussionen öfver statsutskottets afstyrkande utlåtande angående denna proposition och borde således nu vetat att torget är af föregående konung erkändt för kronans, statens egendom, ej konungens enskilda: Detta allt har emellertid icke hindrat den nuvarande liberala regeringen att idka liberalism på det sättet, att den utan rikets ständers hörande och bifall, till bebyggande af enskilde män upplåtit en del af den oftanämnda tomten vid norra ändan af Carl den XIII:s torg och betagit kronan rättigheten att, om än beLI far faunan Ada 8 RAA da MARE IA