Det blifver allt trängre, ditt glittrande bälte
O, Stockholm! -— Men hvar skall jag finna en hjelte?
MADAM SOLA.
Och Bjursten, poeten, som nu vi ha mistat!
MAMSELLEN.
Ack ja, jag har hört det! En länk har gått bort
Ur skaldernas kedja. Han Geirsodd har ristat.
Hans bana var skön, den var ljus, men så kort.
De lagrar han vann på olympiska kullar
De skola ej vissna, hur tiden än rullar.
MADAM SOLA.
Men vintern tillstundar så dyster och kulen
Med snö och med is.
MAMSELLEN.
a . Ack, så herrlig och skön
Ar nordiska vintern, fast himlen syns mulen —
MADAM SOLA.
Jag ser då långt heldre att jorden är grön. —
Men säg mig, mamsell, hvarför skall ej skänkaser
Mer gifvas vid barnsöl och andra kalaser?
MAMSELLEN.
Det är en reform, som jag prisar, rätt mycket,
Ty frihet bör finnas i allting, madam!
Och jag — det beror dock på enskilda tycket —
De finaste gåfvor nog skulle ta fram,
Om — detta dock hör ej det minsta till saken.
Men hvar få en hjelte, hvartill ej finns maken?
MADAM SOLA.
En giftermålsbyrå man här etablerat,
Som långa annonser i Dagbladet satt.
MAMSELLEN.
Hvar då? Det har jag, min själ, ej observerat.
Romantiska tanke, kvar fick jag dig fatt?
Den hjelte, jag sökt, .all jag der kanske finna —
Är lyckan mig huld, kanske ock en hjeltinna!
MADAM SOLA,
Men såg ni hur stjernorna föllo i natten?
Jag tänkte på domen den yttersta, jag;
Det blänkte, det small öfver land, öfver vatten,
Ett fyrverkeri af det finaste slag.
MAMSELLEN.
Jag somnat, madam, och jag drömde så ljufligt —
Om hjeltar — och englar —
MADAM SOLA.
Å, det var ju grufligt!
MAMSELLEN.
Haf tack, madam Sola, för allt hvad ni bringar,
Ider sublima åt mig ni har gett.
Och nu, fantasi, spänn till flygt dina vingar, —
Novellen, ack, blir visst den bästa man sett. —
Men finns nu ej mer att berätta? Låt höra!
Jag lånar, madam, er så villigt mitt öra.
MADAM SOLA.
På torget, ni vet, har man börjat uppföra
En bygnad —
MAMSELLEN.
Vandaler, hvad tänker ni på,
Att så bästa platsen, vi ha, rent förstöra!
Nog finns andra tomter för bygnad ändå!
MADAM SOLA.
Ja, Stockholm dock kan ej för lättja beskyllas,
Ty torgen bebyggas och sjöarna fyllas.
Här ställes rätt underligt till, må jag säga,
Med mycket, och derför blir mycket besatt.
Men finge jag litet af makten dock ega,
Till trädgårdars skötsel en bock ej blef satt!
MAMSELLEN.
Men vet ni ej mer som kan passa i stycket?
MADAM SOLA.
Nej, nu har jag sagtet.
MAMSELLNEN.
Jag tackar så mycket!
P.