(Insändt.)
Gammalt prat.
EN MAMSELL.
O, kärlek! o kärlek, du lif i naturen,
Kom gif mig, ack gif mig ideer på stund!
O låt fantasien, på guldvingar buren,
Mitt namn göra kändt kring all jordenes rund! —
En hjelte jag söker, så jag kan bli galen,
Allt för en novell för Familjejournalen.
Först bad jag: o lycka, min sträfvan belöna!
Och derpå jag gick till vår stora konsert;
Der hörde jag toner så himmelska, sköna,
Men ack, idealer jag fann inga der!....
De voro så lika i frackar och hattar —
Den jemnlikhetsvurmen jag alls icke fattar.
Hvar har jag min Hugin, som plägar mig lifva
Med nyheter färska, hvar är han väl nu?
Måhända att han kan en hjelte mig gifva —
Han måste! Jag sjelf kan ej hjelpa mig ju.
Der har jag en sådan! — Hvad nytt uti staden?,
Näg finns något vigtigt beskrifvet i bladen?
MADAM SOLA.
Nej inte ett ord! Allt är gammalt — de ä de!
Konsern och studenterna redan man glömt.
Och stadens fullmäktige på sammanträde
Om jernvägen, gator och hamnar ha dömt;
Att sjön nervid Clara bör fyllas direkte
De talade om — min förundran det väckte.
MAMSELLEN.
O prosa! hur stor är du icke i Norden.
Hur skall, o mitt Stockholm, du en gång se ut?
Go- herrar, hur skall det väl gå oss på jorden:
Här fås knappast vatten för kokning till slut.