ter det andra, under det att de med uttryck, sådana som dessa, gåfvo sin förbittring och afsky tillkänna: — Den nedrige bofven! — Den skändlige lönnmördaren! — Om han sökt döda någon annan! Men den unge herrn, som han vet att vi hålla så kär — det är förskräckligt! — Den svarte Cromwellianen! — Nu omsider, mina gossar, sade Redmond, när arbetarne omringade honom, för att skydda honom med sina kroppar i händelse af ett nytt mordförsök; hoppas jag, ni blifvit öfvertygade om att ni låtit er föras bakom ljuset af mina fiender: — Så ser det verkligen ut; ers nåd, yttrade den man, hvilken en stund förut hade sagt att de redan hade sig bekant; det han icke ville erkänna sin handstil: Vi äro riktiga dumhufvuden: allesammans och ha blifvit grundligt lurade; — Om det vore nog dermed; genmälde vår hjelte; men denne Shawn har gjortihvad värre är: — Ja han har skjutit på ers nåd: — Det skulle jag kunna förlåta honom, återtog Redmond, men han har förvandlat mina hittills nöjda och fredliga arrendatorer till insurgenter: Min arffiende har länge önskat att upprorslagen skulle bli förkunnad i baronierna Murlough och Burna; men det har icke lyckats honom. Nu får han troligen sin vilja fram till följd af den brottsliga handling, ni begått, och hvartill ni blifvit förledda af just denne Shawn. — Detta är tyvärr alltför sannt; utropade en af männen; men vi äro alla beredda att med