ter det andra, under det att de med uttryck,
sådana som dessa, gåfvo sin förbittring och af-
sky tillkänna:
— Den nedrige bofven!
— Den skändlige lönnmördaren!
— Om han sökt döda någon annan! Men
den unge herrn, som han vet att vi hålla så
kär — det är förskräckligt!
— Den svarte Cromwellianen!
— Nu omsider, mina gossar, sade Redmond,
när arbetarne omringade honom, för att skydda
honom med sina kroppar i händelse af ett nytt
mordförsök; hoppas jag, ni blifvit öfvertygade
om att ni låtit er föras bakom ljuset af mina
fiender:
— Så ser det verkligen ut; ers nåd, yttrade
den man, hvilken en stund förut hade sagt att
de redan hade sig bekant; det han icke ville
erkänna sin handstil: Vi äro riktiga dumhuf-
vuden: allesammans och ha blifvit grundligt lu-
rade;
— Om det vore nog dermed; genmälde vår
hjelte; men denne Shawn har gjortihvad värre är:
— Ja han har skjutit på ers nåd:
— Det skulle jag kunna förlåta honom, åter-
tog Redmond, men han har förvandlat mina
hittills nöjda och fredliga arrendatorer till in-
surgenter: Min arffiende har länge önskat att
upprorslagen skulle bli förkunnad i baronierna
Murlough och Burna; men det har icke lyckats
honom. Nu får han troligen sin vilja fram till
följd af den brottsliga handling, ni begått, och
hvartill ni blifvit förledda af just denne Shawn.
— Detta är tyvärr alltför sannt; utropade en
af männen; men vi äro alla beredda att med