Ponsonby beundrade hans fina takt och be-
slöt i hemlighet, att, om möjligt, vara honom
till nytta; I stället för att låta honom gå
bland soldaterna, bad han honom göra sig säll-
skap och de båda unge männen gingo vid
hvarandras sida ett stycke framför de andra
samt språkade med hvarann så fritt och otvun-
get, som om de hade formerat kekantskap för
längesedan och under helt andra förhållanden.
De hade tillryggalagt omkring tio mil, när
de anlände till det ställe, der de förenade ir-
ländarne väntade dem: Som dessa befunnit sig
en god stund på platsen, hade de haft tid att
gömma sig ganska väl. Whisky hade de för-
tärt i ymnigt mått; för att upphetsa sina sin-
nen. Också voro: de synnerligen uppretade på
soldaterna, och hvar och en hade dyrt svurit
att heldre dö än tillåta att en ONeil fördes i
fängelse såsom en annan brottsling.
Redmond och den unge officern samtalade i
ett ämne, som lifligt intresserade dem båda,
när en mängd bösskott plötsligen och nästan
på en gång aflossades, utan att man såg de
anfallande. Tre soldater stupade.
När polistjenstemannen hörde skotten, skyn-
dade han fram till fången, höll sin pistol mot
dennes hufvud och skulle efter all sannolikhet
ha gifvit eld, såvida icke en ny skottsalfva i
samma ögonblick afskjutits af de i försåt lig-
gande arbetarne:
Ea kula träffade kommissarien i pannan:
Hufvudskålen spräcktes, och den föraktlige
mannen nedföll död framför den han velat döda:
Arthur Ponsonby blef sårad i sidan och vack-
lade; När insurgenterna märkte detta, upp-
gåfvo de ett skallande triumfrop och rusade