UtrikorNyheter. En tidning, hvars ställning till Förenta Sta ternas regering gifver dess ord en hög grad a trovärdighet, Newyork-Timss, offentliggjorde nyli gen en artikel, som afhandlar Unionens förhål lande till Mexiko och fransyska expeditionen och hvilken i Amerika teraligen allmänt antage: hafva utgått direkt från kabivettet i Washing ton. Denna artikel meddelar i påfallande posi tiva ordalag, att Förenta Staternas regering på yrkar fransmännens omedelbara aftåg, och ati den i kraft af en redan afslutad öfverenskom. melse härefter kommer att åter insätta den rättmätiga presidenten Juarez i hans embete cch åter införa den republikanska styrelseformen i Mexiko, hvaremot Mexiko, skall till Förents Staterna afträda de norra delarne af Sinaldo och Chihuahua. För uppfyllandet af de fordringar, hvilka Frankrike är berättigadt att uppställa mot Mexiko, är unionsregeringen beredd att ikläda sig ansvar, och allt detta sker för att påminna vederbörande, att den så kallade Monroe-doktrinen ännu vet att vid behof göra sig gällande. Underrättelserna från Mexiko harmoniera på sätt och vis med omförmäldte artikel, ty det heter nu, att kejsarens dagar äro räknade och att hans trupper (hvilka i en den amerikanske generalen Sheridans dagorder kallas eafibustierer) efter fransmännens aftåg skola vägra längre lyda sin herrskare. Se telegrammet här nedan! Från Spanien låter det, såsom man ej annat kan vänta, fortfarande oroligt. Den genom telegrafen hitförda underrättelsen om uppror i Barcelona har visserligen vederlagts, men knappt har detta skett förrän man från ett annat håll, från Saragossa i Arragonien får höra talas om häktningar i massa af officerare och underofficerare id artilleriet, hvilka befunnits tillhöra en är: ej till utbrott kommen sammansvärjning. Y ån öfrige delar af Spanien äro underrättel:erna fortfarande de gamla vanliga: häktningar och deportationer — det enda medel, som finnes öfrigt för att i det längsta tillbakahålla slutkatastrofen. Kejsaren af Osterrike återkom i lördags afton till sin hufvudstad, hvars befolkning mottog honom temligen likgiltigt och om magistraten icke hade ombesörjt eklärering af de stadsdelar, han skulle passera, skulle hans hemkomst knappast blifvit bemärkt. Tidningarne sysselsätta sig mycket med kejsarens tesa och erkänna tacksamt hans bemödanden att lindra de af honom besökta provinsernas lidanden, men uttala sig med strängt ogillande öfver de officiela myndigheternas i de flesta fall lyckade bemödanden att för monarkens ögon omsorgsfullt igensopa alla spår af eländet. Om än de med ordnar och band rikligen behängde tjenstemännerna och honoratiores, förnöjde och tillfredsställde gnugga händerna, är dermed icke nöden på långt när afbjelpt i de förhärjade landssträckorna: Under det att herr v. Beusts mycket omtalade cirkulär andas försonlighet och kärlek till freden, tala de österrikiske generalerna ur en annan ton i sina dagorder. Den nyutnämnde öfver-kommendanten för tyroler-landtvärnet, baron Kuhn och befälhafvaren för sjunde armåekåren, erkehertig Ernst, hvilka i dessa dagar tillträdt sina respektive befäl, hafva båda helt oförbehållsamt uttalat den tankan, att Osterrike inom kort kunde vara inveckladt i ett nytt krig. Hvarifrån medel skulle tagas härtill det tillhör det obegripligas område. I Triest hafva storartade slagsmål förekommit meNan den lägre infödda befolkningen och hamnarbetare från Friaul och Venetien, hvarvid militär måste användas för att återställa ordningen. Dessa uppträden komma synnerligen olämpligt i en tid, då man hör så mycket talas om den innerliga vänskap, som hädanefter kommer att råda mellan Osterrike och Italien. Bismarcks tidningsorgan har funnit sig oangevämt öfverraskad af den tolkning, danske konungen i sitt trontal gifvit åt 5:te paragrafen i Pragerefreden. Denna paragraf bestämmer, att befolkningen i Slesvigs norra distrikter skulle ega rätt att genom fri omröstning afgöra huruvida den ville återförenas med Danmark: Nu säger konungen i sitt trontal, att Preussen i Prager-freden förbundit sig, att till Danmark återlemna norra delen af hertigdömet Slesvig, för såvidt befolkningen genom fri omröstning uttalar sig derför. Härigenom hoppas konungen erhålla en för sitt folk cnaturlig gräns. Dessa uttryck anser tidningen blott tjena till att väcka till nytt lif agitationen af det parti, hvilket är vandt att anse Bidern såsom Danmarks anaturliga gräns, och påminner om nödvändigheten af att erinra sig ordalydelsen i ofvan omtalade paragraf. Annu oangenämare synes tidningen hafva blifvit berörd af, att fransmännens kejsare i trontalet omtalas såsom synnerligen varmt intresserad af vilkorens i ifrågavarande paragraf noggranna uppfyllande. —