en staden tillhörig pantlåneinrättning samt dess-
utom medgifvit enskilta pantlånare att operera
för samma ädla ändamål. Också begagnades
dessa låneinrättningar ganska flitigt af de ar-
betslöse, hvilka nära nog blefve sansculotter:
För att desto mer gynna de ädelmodiga pant-
lånarne, tillät man dem taga 72 procent ränta
på sina lån, ) under det stadens allmänna pant-
låneinrättning nöjde sig med 10 procent, hvaraf
följde att de enskilta pantlånarne belånade de
undfångna panterna i allmänna pantlåneinrätt-
ningen och hvarigenom de vunno tydligen 62
procent. Men de förlorade, det oaktadt, så.
mycket genom sin sjelfuppoffring att de under-
stundom nödgades taga 100 procent och der-
utöfver, för att kunna hålla penningrörelsen i
riktig gång: — Stackars, stackars pantlånare,
det var riktigt synd med dem!
En del idoge och patriotiske embets-och tjenste-
män samt den skock af ännu flitigare vaktmästare
som fanns vid staden Abderas många, trägna
och vidlyftiga embetsverk, bidrogo med sina hop-
sparda löner att. föröka pantlånarnes fonder,
allt i akt och mening att tillgång på pennin-
gar aldrig skulle tryta för de fattigare klasserna.
De rikare, som egde större kapitaler och åt-
nöjde sig med lägre ränta, insatte sina pennin-
gar i de större bankerna eller stiftade nya så-
dana; på det att uthushållade landtbrukare, köp-
män och fabrikanter i dessa banker skulle er-
hålla lån, för att sedan sprida dem till värds-
husvärdar, källarmästare, byrkuskar och mä-
tresser.
Isynnerhet voro Abderas ungherrar utmärkte
i omsättning af penningar på förenämnde tids-
enliga sätt. Fruntimren bidrogo också i icke
ringa mån, att genom en storartad lyx hålla
penningen i jemn rörelse, på samma gång de
inhushållade många sopqvastar med sina kläd-
ningssläp.
Oaktadt dessa kloka och förståndiga tillställ-
ningar inträffade dock efter några års förlopp
ofvan omförmälte penningbrist. Man frågade
hvarandra nu hvart penningen tagit vägen;
Bankernas tjenstemän sopade kassakistorna och
undersökte dem noga; om några råtthål eller
stora springor å dem skulle hafva uppkommit:
Bankerna begynte göra ficklån hos hvarandra,
för att så länge som möjligt hålla sina kunder
vid godt mod och penningomloppet i godt och
försvarligt skick. Men icke destomindre min-
skades penningarne i landet till en förvånande
grad; En del invånare trodde kursen vara or-
saken; en annan del härledde den besvärliga
penningbristen från frihandelssystemet, som vis-
serligen icke ännu var tillämpadt, men snart
skulle blifva det; en tredje del skyllde på brän-
vinsbränningen, som likväl just var ett mäktigt
medel till penningens omsättning; några andra
på tyska kriget och politiken, på höga skatter,
på... ja på..: tidningarne och tryck-
friheten m: m:
Medan man sålunda bråkade sina hjernor med
att upptäcka orsaken till den förskräckliga bu-
sen, den allmänna penningnöden, anlände en
resande till staden, nemligen den galnaste af
alla galningar, gubben Solon från Athen. Jag
tror han hette så, eller kanske Salomon från
Jerusalem: Namnet gör detsamma, — också
var man aldrig så noga uti Abdera om att an-
teckna namn, blott man kom väl ihåg titeln,
och den var som vi nämnt: den galnaste af
alla galningar.
Sedan främlingen blifvit tillfrågad om orsaken
till Abderiternas penningnöd, tog han sålända
till- orda: Godt folk! I tron att edra många
banker och ert myckna procenteri skola skydda
er från penningbrist. Detta är till viss grad
falskt! För stor lätthet inom ett land att er-
hålla penningar utan motsvarande arbete, föder
lätt öfverflödigt lefnadssätt och lättja hos de
flesta; men isynnerhet hos er, som äro fallne
derför; Stannar alltså det ihärdiga arbetet af,
så är också källan till förvärfvande af pennin-
gar sinad. Detta i allmänhet taladt. Viljen j
för öfrigt lyssna till mina särskilta råd, så se
här:
Gören ända på alla pantlånare genom att
fördela allmänna - pantlåneinrättningen på
flere kontor i staden:
Söken att sjelfva tillverka allt hvad möjligt
är, isynnerhet af edra naturprodukter, och detta
för minsta möjliga kostnad, samt tagen måttlig
vinst deruppå; så gören J utlänningen snart
skattskyldig under eder konstfit.
Sen till att eder ungdom, rik eller fattig;
håller sig dygdig och flitig; och ej förspiller sin
tid och edra penningar på lyxuösa och ande-
fattiga nöjen:
Lefven sjelfva sparsamt; isynnerhet afhållen
eder från utländskt öfverflöd; men aflönen edra
arbetare så, att de ej behöfva sätta sina kläder
i pant för daglig föda eller öka tiggarskaran;
eller, ännu värre, bilda röfvarband:
Upphäfven införseltullar på allt hvad J sjelfva
framalstren eller tillverken; ty annars kan klokt
folk utomlands lätt förledas tro, att J ären blott
lata oduglingar, oförmögne till all täflan med
andra nationer. — Det var isynnerhet dåraktigt
och skamligt utaf dem af eder, hvilka vid eder