Rätteg. och polisnyheter,
Polisen.
Sjelfmord. Sistlidne fredags förmiddag anträffa-
des, hängande död i ett träd inom egendomen n:r
57 Stadsträdgårdsgaten, en okänd mansperson, klädd
i kavaj af rödspräcklig doffel, byxor af grått som-
martyg, väst af grått moleskin, brun och svartran-
dig silkeshalsduk samt grå mössa. Liket är till
stadens bårhus vid Riddarhusgränden affördt.
I Nybroviken! Då arbetskarlen Jonas Anders-
son, som under de sednare dagarne haft tillfällig
anställning hos åkaren Pettersson, boende uti huset
n:r 29 vid Norrlandsgatan, i fredags straxt på efter-
middagen hade afstjelpt ett lass grus på den i
Nybroviken, utanför f. d. Adelsvärdska egendomen
varande fyllnadsplats, strök hästen baklänges med
kärran och kom, oaktadt afståndet till vattnet var
minst fyra famnar, i sjön, der kreaturet snart nog
gick till botten. - Jonas Andersson blef deröfver så
förskräckt, att han hoppade efter, i afsigt att dränka
sig; men upptogs af ett par karlar, hvilka med en
båtshake skyndat till för att rädda hästen. Den
stackars körsvennen ville dock åter gifva sig uti,
och var så vild i sin förtviflan, att han måste bin-
das och med åkdon föras till närmaste polisvakt-
kontor, hvarest han för sitt raseri nödgades be-
läggas med handbojor och afforslas till häktet. Då
Andersson i lördags inställdes i polisdomstolen, der
målet förekom, hade han lugnat sig, samt uppgaf
att hästkreaturet blifvit skrämdt af något, som ned-
kastats från en glugg å det invid belägna maga-
sinet. Tillspord hvarför han sökte taga sig af daga,
svarade Andersson, hvilken såg särdeles trasig och
ruskig ut: Mitt lif var icke mera värdt än mär-
rens.. Åkaren Pettersson, närvarande vid domstolen
som målsegare, yrkade icke något ansvar å Anders-
son, ehuru den omkomna hästen, kaliad, såsom
åkaren sade, Pianomärren,, emedan Dannströms
och Hoffmans vpianokarlar plägade begagna den,
var en bland åkarens bästa kampar.
fädhusrättien.
Häktning för falsk edgång. Till rådhusrätten
hade förre snickaren J. P. Pettersson instämt f. d.
landtbrukaren J. P. Lundqvist, under påstående om
laga ansvar å denne, för det kan skulle utspridt
det ryktet, att Pettersson afgifvit falskt vittnesbörd
inför rätta. Målet lottades på sjette afdelningen,
hvarest det åtskilliga gånger, och senast i lördags
handlagts. Parterna voro nu personligen tillstädes,
Lundqvist i rättegången biträdd af notarien Syn-
nerberg, och hördes till en början två af L. åve-
ropade vitnen, arbetskarlen Nils Fr. Jonsson och
possessionaten P. A. Åkerlund, genom hvilkas be-
rättelser Pettersson syntes blifva öfvertygad om att
verkligen hafva afgifvit falskt vitnesmål. Med an-
ledning häraf blef P., på notarien Synnerbergs yr-
kande, af domstolen ålagd afgifva sin lefvernesbe-
skrifning, hvaraf må antecknas: att P. föddes i
Kastlösa församling på Öland den 26 februari 1820,
att föräldrarne, hvilka ännu lefva, äro sjömannen
Erik Pettersson och hans hustru Christina Jöns-
dotter, och att han var hemma hos föräldrarne till
11 års ålder, då han kom i skomakarelära, i hvilket
yrke han arbetade 4 år. 15 år gammal begick han
första gången H. h. nattvard, kom sedan till snic-
karen Areskog i Kalmar, hvarest han innehade
kondition i 4 år, efter förloppet af hvilken tid han
blef gesäll i yrket. Såsom sådan arbetade han se-
dermera påj egen hand i 2 år, och 1847 reste han
till Stockholm, der han 1852 sökte och erhöll bur-
skap såsom snickare; utöfvade detta yrke i 3 år
eller till 1855, hvarefter han dels arbetat för egen
räkning, dels sysselsatt sig med rättegångars ut-
förande och dylikt. — På fråga om han förut varit
för brott tilltalad svarade han: Ja, många gånger,
men jag.har alltid blifvit, i brist af bevis, frikänd,
enär åtalen varit af lika beskaffenhet som t. ex.
ettar.
På grund af de afgifna vitnesmålen blef Petters-
son, efter hållen öfverläggri g och på yrkande af
notarien Synnerberg, enligt 19 5 mom. i förord-
ningen om hvad som i afseende å nya strafflagen
iakttagas skall, förklarad skyldig att genast träda
1 allmänt häkte.
a Målets vidare behandling utsattes till nästa lör-
ag.
ESPRESSO ISEN SRA FEN