nöjsamma och behagliga; och många, hvilkas
hufvuden nu äro gråa, skulle med glädje betala
en vida större afgift pr mil än den de fordom
knotade öfver; om de ännu en gång finge till-
ryggalägga en vägsträcka på det gamla, goda
sättet.
När Redmond anlände till London; erfor han;
att hans majestät befann sig i Windsor, dit han
derför genast begaf sig:
Han inträffade der så sent på aftonen, att
han först den följande dagen på morgonen kunde
infinna sig i slottet. Han gjorde detta i god
tid; ty värden på det hotell, som han bebodde,
hade upplyst honom om att Georg den tredje
plägade stiga mycket tidigt upp.
Ett antal officerare stodo och språkade utan-
för Lancaster-tornet och bland dem igenkände
vår hjelte öfverste Grahams son; hvilken besva-
rade hans helsning på ett så högdraget sätt;
att den unge irländarens kinder färgades ai
förtrytelsens rodnad. Han nöjde sig emellertid
med att kasta en blick af det djupaste förakt
å den oförskämde, hvilken med anledning
deraf blef föremål för sina kamraters löje.
— Ni får icke passera den här vägen; utro-
pade den unge mannen i vredgad ton:
Redmond gick tillbaka till porten samt sade
med en artig bugning för den äldste bland
officerarne;
— Ett vigtigt ärende förer mig hit. Var
god upplys mig hvem jag skall vända mig till
för att erhålla audiens hos hans majestät:
— Har ni ingen vän i det kungliga stallet
eller bland kökspersonalen; som kan råda er i
det fallet? frågade den unge Graham i spotsk
ton: