AMA vat så godt jag kunde. Jag har lång väg att gå och behöfde en hatt, som också kunde tjena mig till paraply, men då jag icke hade råd att köpa en, så måste jag sjelf göra mig en.c Den stackars gesällen hade intinktmessigt uppfunnit den excentriska svarfningen, som sedan medfört så stora förbutwringar i den nyare mekaniken. Bouton anade genast betydelsen af denna uppfinning. Han behöll hos sig mannen med hatten och fann i honom icke allenast en duglig arbetare, utan äfven en synnerligt sinnrik man, som för utvecklandet af sina anlag blott behöfde öfning och litet bildning. Moulin så hette han — blef snart delegare i fabriken, sedermera egare af densamma och förvärfvade sig den förmögenhet af mer än 2 millioner francs, som han vid sin nyligen inträffade död efterlemnat. En egendomlig konsert. Lord H. var en bland de största musik-älskare i Storbritanien. Han såg en gång i hvarje vecka alla Londons utmärktaste musici i sina salonger. För några veckor sedan lät han tillkännagifva, att en högst egendomlig konsert skulle komma att ega rum, till hvilken han utfärdade talrika inbjudningar. På utsatt dag mottogs sällskapet i en med svart sammet rikt dekorerad sal, hvilken var så svagt upplyst, att man med möda kunde urskilja grefvens i silfver broderade vapen på väggarne: Gästerna förvånades öfver Mylords originella id och väntade i stark spänning på att konserten skulle börja. Första numret var Stabat mater och derpå följde de vackraste partierna ur Lesneurs dödsmessa, då plötsligt ett skott smällde, hvarvid musiken dgonblickligen föll in med requiemet. Efter några ögonblick störtade Mylords betjent in i salen under utrop Mylord har skjutit sigla Och man fann verkligen husets herre i ett nästgränsande rum, liggande på en soffa med genomskjuten hufvudskål. På kaminen låg ett stycke papper, hvarpå följande var skrifvet: aJag ledes vid lifvet öfver all beskrifning, likvisst älskar jag musiken så högt, att jag vill att den skall acompagnera mitt sista andetag. Jag har befallt musikanterna att utföra requiemet då de få höra skottet smälla. De förkunna således min död utan att de veta det. Skulle de icke göra det, böra de icke hafva någon betalning, ty de beröfva mig då min själs frid. Till mina gäster säger jag härmed ett sista farväl och uppmanar dem att följa mitt exempel. ER lurad arfvirge. cPrager Zeitung berättade häromdagen följande testamentshistoria: Hjeiten är en atröstlös arfvingea, hvilken för några dagar sedan tillträdde en afliden onkels qvarlåtenskap, men dervid genom eget förvållande afhände sig en ganska vacker del af sitt arf. Knappast hade nemligen nämnde dyre anförvandt gått till en bättre verld, der det i parenthes sägdt icke finnes några snåla arfvingar, andra förmoner att förtiga, förrän den djupt bedröfvade brorsonen började att göra en föregående inventering i den aflidnes boning: Denne sednare hade satt stort värde på huslig komfort och då han befann sig i goda omständigheter, var hans boning inrät-. tad på det präktigaste. De beqväma, smakfulla möblerna stucko den värdige brorsonen till den grad i ögonen, att han icke mera förmådde skilja sig från dem. Med nöje hade han genast låtit föra dem till sin boning, om icke en viss känsla af vördnad för den aflidne hade afbållit honom från tillfredsställandet af sin trånad, och han nöjde sig med att tillsvidare låta magasinera alla sakerpa på vinden. Den med denna flyttning sysselsatte portvakten protesterade väl i början mot denne af pietet för den döde företagna flyttning, men fogade sig slutligen i arfvingens vilja och instufvade alltsammans med mycken omsorg på vinden. Vid öppnandet af testamentet visade det sig, att den aflidne, hvilken under hela sitt lif varit ett original, äfven vid testamentets uppsättande begått några extravaganser. Bland paragraferna fanns nemligen en, hvilken hade följande lydelse: Allt, hvad som vid öppnandet af detta testamente finnes i källaren i mitt hus, tillhör min köksa, allt hvad som finnes i köket tillhör min -huspiga och allt, hvad som finnes på vinden, tillhör min portvakt. Ordalydelsen itestamentet var tydlig; vinden hade såväl som de andra lägenheterna blifvit försedd med rättens sigill och den tröstlöse brorsonen hade sålunda förhjelpt den hederliga portvaktaren till en ganska vacker tillökning i hans herres donation. En våghals. Den berömde hjelten från Niagara, hr Blondin, uppträder för närvarande i Bordeaux. I söndags åtta dagar sedan inställde sig en tjugutre års gentleman hos Blondin och erbjöd sig att låta bära sig på den sednares rygg under en promenad på den 100 fot från marken spända linan. Erbjudandet antogs, luftfärden aflopp lyckligt och sedan de båda resenärerna nedkommit öfverhöljdes de med blommor. Ett bibliotek, eget i sitt slag bam intar aAndara daman att fv