— Ödet gjorde en jakande åtbörd och lem-
nade derefter rummet:
Malesherbes fästade på vår hjelte en for-
skande blick, hvilken denne ingalunda skulle ha
förmått uthärda, såvida hans samvete icke varit
fullkomligt rent.
— Jag har hört; sade advokaten, att ni ifrigt
önskar ett samtal med en person som för när-
varande är en fånge i Temple.
— Så är det; genmälde den unge mannen.
— Kan jag få veta af hvad orsak ni hy-
ser denna åstundan?
— Olyckligtvis kan jag icke upplysa er der-
om svarade Redmond. Ett heligt löfte; som
jag gifvit en vän, hvilken nu är död, och hvil-
kens minne jag vördar, binder min tunga. FEn-
dast hoppet om att kunna uppfylla detta löfte
qvarhåller mig i Frankrike, der mitt lif är i
fara: Jag flydde nemligen från Karmeliterklo-
stret; tillade han; tre dagar förrän den nedriga
handling begicks, som utgör en mörk skamfläck
på revolutionens fana och som väckt hela Eu-
ropas afsky:
— Ni har då varit fängslad? yttrade Ludvig
XVI:s försvarare.
— Ja:
— Hvarför var ni anklagad? Jag är öfver-
tygad om att det icke var något verkligt brott,
ty under sådana tider som dessa betraktas ofta
dygder såsom de största fel:
— Jag var Mirabeaus vän, svarade den unge
mannen, i det han sänkte rösten, så att endast
den; till hvilken han talade kunde höra hans
ord; den ende som var närvarande hos honom
i hans sista stund: Ställ inga vidare frågor
till mig; jag kan icke besvara dem: Heders-