Washington Irving, den bekante författaren och statsmannen, hvilken dog i No: vember 1859, har efterlemnat en mängd manuskripter, innehållande sägner, berättelser, biografiska afhandlingar och en novell, allt frukten af hans vistande i Madrid såsom Förenta staternas sändebud. Dessa arbeten skola nu med svaraste utgifvas under titel Spanish papers and other Miscellanies. Guisot arbetar nu på åttonde och sista bandet af sina memoirer, hvilka gå till revolutionen 1848. Inledningen kommer att utgöras af en framställning af hela hans förhållande till Louis Philip. En underbar vext. Sednast utkomna häfte af acAnnales du Commerce exterieursa innehåller, bland annat, en intressant notis öfver de underbara egenskaperna hos en peruansk vext, kallad Coca (Erythrozylon Coca). Densamma verkar i högsta grad stimulerande. Dess blad, tuggade i måttlig dosis under ett par, tre timmar, sätta en menniska i stånd att undvara föda under trenne dagar och utveckla derjemte muskelkraften på ett förvånande sätt. Samtidigt skyddar den för ett ohelsosamt klimats inflytande och verkar muntrande på sinnet. Den stimuleraude kraften hos denna vext skall vara tre gånger starkare än kaffets och fyra gånger starkare än theets. Bruket af denna vext skulle med fördel kunna införas i armåeerna, synnerligen då ilmarcher med derpå omedelbart följande handgemäng skola företagas. I Peru förse grufarbetare och resande sig med Coca för att kunna arbeta eller färdas flera dagar å rad utan att behöfva någon föda. Tsechudi berättar om en 62årig neger, hvilken, sedan ban arbetat strängt under fem dagar utan att förtära någon föda, genom tuggande af Coca sattes i stånd att på två dagar tillryggalägga en väglängd af 15 svenska mil(!). Afven herr von Castelnau, till förene fransysk gesandt i Peru berättar märkvärdiga saker om Cocans verkningar; det är likvisst icke troligt, att den skulle utöfva samma inflytande på europeer, hvilka icke ännu äro vane dervid, som på de peruanske infödingarne. Emellertid påstår en läkare från Mailand, herr Mantegazzi, att han, ehuru af svag kroppskonstitution, blott genom tuggande af Coca-blad varit i stånd att utan ringaste olägenhet undvara föda under 48 timmar. Ofvannämnde tidskrift anmärker, att den hemtat dessa notiser ur en redan 1864 utkommen berättelse af konservätorn vid kolonial-utställningen i Paris, her Ambry le Comte. I denna tid då militära rustningar ock reorganisationer i stor skala pågå, torde det icke vara ur vägen att fästa uppmärksamheten vid denna egendomliga vext, vore det ock blott för att möjliggöra en förändring i det för både vän och fiende lika oangenäma reqvisitionssystemet.