xa under natten cec på lUsdagsmorgonen hade:
vext till storm. En styf kultje från syd-ost
kom fartyget att rulla och stampa så våldsamt,
att hennes maskiner icke längre kunde göra nå-
got gagn; och klockan fyra på eftermiddagen
träffades hon af en ofantlig våg, som bortsopade
en eller två af besättningen och passagerarne
och tog med sig stormdäcket.
Nu började det fasansfulla i denna scen,
Stormens vexande raseri, det rysliga i deras be-
lägenhet, förökadt genom nattens tilltagande
mörker, synes hafva gjort många af de arma
qvinnorna för-ut nästan vansinniga: Några af
dem togo på sig sina grannaste kläder och be-
redde sig att möta denna elementernas förfär-
liga strid med en grannlåt, som föreföll såsom
ett obyggligt gäckeri — med pråliga smycken
och granna klädningar, såsom hade de arma
varelserna gjort sig redo för en bal. Andra af
dem, hvilka den öfverhängande faran redan
gjort vanvettiga, rusade med några karlar till
fartygets restauration, buro viner och spirituosa
in i sina hytter, och der började nu en vild sa-
turnal, sådan som säkert aldrig förr med sitt
hemska ljus upplyst sjelfva evighetens rand.
Det vilda kaos derutanför — de oerhörda vågor-
nas rullande och brusande, vindens ohyggliga
tjut, och de olycksbådande skyarne, hvilka i allt
större massor upptornade sig på den mörka
natthimmelen — allt detta, säger en beskrifvare;
förekom oss matt i jemförelse med de rusiga
varelsernas smädelser och vilda skratt och de
ohyggliga utsväfningar, nvilka med ett till van-
vett gränsande raseri firades der nere af dessa,
nu på grafvens rand stående samhällets olycks-
barn:
Hytternas golf, säger ett ögonvitne, voro
öfversållade med sidenklädningar, dyrbara pels-
verk, diamantringar och smycken af alla möjliga
slag, klockor, prydnader och otaliga saker af
värde Många försökte att bedja, andra svuro;
några sjöngo, andra skrattade, några gräto och
upphäfde de ohyggligaste tjut. Allteftersom
natten framskred, tillvexte stormen. Redan
klockan sex föregående aftonen hade kedjorna
till rodret brustit och relingarne slagits in. Se-
dermera hade snart luckorna till maskinrummet
fått dela samma öde, hvarefter elden under
pannorna naturligtvis genast släcktes och Eve-
ning Star var redlös och en lekboll för de
ursinniga vågorna. Vattnet började stiga i sa-
longer och hytter oaktadt de kraftigaste an-
strängningar gjordes af besättning och passa-
ferare att förekomma fartygets förfyllande.
Många qvinnor deltogo med kraft i detta ar-
bete. Vid midnattstid började man kasta lasten
öfver bord. I dagningen beredde man sig att
fira de sex räddningsbåtarne; och under det att
våg efter våg spolade öfver däcket och tog med
sig den ena mannen efter den andra, den ena
qvinnan efter den andra ur de qvarvarandes åsyn,
gjordes fåfänga försök att rädda åtminstone så
många personers lif, som båtarne kunde rymma.
Klockan sex gick Evening Star till botten,
alla båtarne vräktes öfverända och passagerarne
lågo kringkastade på vågorna, der många genast
dödades genom slag af kringflytande bjelkar och
spiror eller genom att uppslukas af vattenhvirf-
larne.
Slutet af denna skildring är visserligen min-
dre pittoreskt, men icke mindre förfärligt. Allt
sorglöst skämt och smädande trots har tystnat;
endast förtviflan, galenskap och död stå åter.
Man lyckades slutligen att taga fyra af båtarne
i besittning, dock först sedan de flera gånger
vräkts öfverända af vågorna. Det anses icke
omöjligt att jemväl de andra två kunna hafva
lyckats att lemna denna fasans scen, men man
har icke hört något af dem. De lidanden, hvilka
de räddade fingo utstå äro nästan otroliga: De
hade ingen mat, ty då båtarne oupphörligt vräkts
öfverända; hade naturligtvis allt hvad löst var
fallit i hafvet: De hade intet vatten och många
af de olycklige blefvo vansinnige derigenom att
de drucko hafsvatten, hvarför sjömännen måste
hota att kasta öfver bord dem, hvilka på detta
olycksbringande sätt sökte att släcka sin törst.
Under sjuttio timmar hade passagerarne på den
ena båten ingenting att äta och ingenting att
dricka; de voro döende af hunger eller nära
vansinnige af törst. Vädret var bitande kallt
och kläderna sletos från de olyckliges kroppar
under deras bemödanden att hålla sig fast ide
stampande båtarne. Då en af dessa ankom till
Fernandina i Florida voro två af passagerarne
döda och de andra voro så utmattade, att de
ej förmått kasta sina olyckskamraters döda krop-
par öfver bord.
En annan båt, hvilkens besättning upptogs
af ett norskt barkskepp, hade endast en död
ombord, men i en tredje hade fyra dött och
af passagerarne i den fjerde (tretton qvinnor
och en man) hade elfva af qvinnorna dött och
de tvenne qvarlefvande gingo förlorade vid land-
ningen; den ena uppslukades af en haj. Många
af dessa olyckliga voro alldeles nakna då de
påträffades; några voro vansinniga och alla voro
försänkta i en dödlik dvala af brist på mat och
dryck: Af de 278 personer, hvilka befunno sig