Pe s. k. fjuspenningarne, som
hittills utgått med 20 rdr om året till såväl ordi-
narie som e. 0. tjenstemän vid stadens embetsverk,
skola med detta år upphöra, och, i likhet med
hvad som eger rum vid statens embetsverk, gratifti-
kationer, enligt förslag af de särskilda kontorsche-
ferna, utdelas till extra-ordinarierna i mån af
hvars och ens flit.
Alkärret. Då åtskilliga träd och blom-
sterbuskar uti trädgården i qvarteret Trehörningen
å kgl. Djurgården skola borttagas, har drätsel-
nämndens 1:sta afdelning uppdragit åt vederbö-
rande att å blomsterparterren vid Alkärret, i stäl-
set för de der nu varande icke blommande växter,
låta utplantera ofvannämnda träd och buskar, hvar-
igenom platsen kommer att erhålla ett lättare och
usare utseende.
Brumsnen EE Brunnsbacken. Drit-
selnämndens 1:sta afdelning har, sedan brunnen
numera blifvit rensad och utpumpad, anmodat
sundhetsnämnden att meddela utlåtande öfver
vattnets beskaffenhet i densamma.
Arvrkeologiskt fund. En korrespon-
dent till finska Hufvudstadsbladet omtalar, att vid
stranden af Lumijärvi sjö i Wihandi kapell af Salo
socken gjorts ett vigtigt fynd. Upphittarne voro
en landtmätare och hans biträde. Den sednare
skrifver derom: Vi ha funnit, att jag så må säga,
blad ur Finlands äldsta historia. Vi bodde invid
Lumijärvi stera träsk och studerade på lediga stun-
der prof. Nilsons bok om Stenåldern. En söndags-
eftermiddag gingo vi ut för att promenera och sade
halft på skämt och halft på allvar, att vi skulle
gå till stranden för att söka fiskharpuner af sten.
Det lyckades oss öfver all förmodan. Vi funno
der många slipade stenverktyg af en svartblå, på
örten ej allmän stenart, såsom pilspetsharpuner
eller spjutspetsar, yxor (af österbottniska svenska
bönderna kallade aviggar,) och s. k. skölpor eller
prof. Nilsons snålmejslar, de flesta vackert slipade.
Vi ha nu samlat sådana till ett antal af 45 pjeser;
några af dem äro dock lika. Sannolikt kommer
fyndet att skickas till universitetets museum i Hel-
singfors. Då man frågar allmogen på orten, så
förklara de att de i mängd hitta dylika viggar,
eller Ukonkynti,, som de kalla dem, eburu de icke
förstått att fästa något afseende vid dem, utan be-
gagnat dem till brynstenar.
Malmska hvalen, som snart skall
förevisas i Berlin, är under uppställning i den
s. k. gamla Diorama-byggnaden, berättar Berli-
ner Fremdenblatt för den 2 november.
Sjöolyckor. Från Landskrona skrifves
den 3 nov.: I går på morgonen varsnades härifrån
ett skadadt fartyg, liggande på andra sidan Gråen.
Man begaf sig dit och fann det vara en dansk
jakt utan mast och rigg samt utan besättning, samt
innehafvande last af timmer och bräder. Rörande
händelsen har sedermera följande berättelse in-
gått: under den starka stormen i torsdags afton
hade jakten, som heter De begge Sydskene och
hvars befälhafvare var kapten Erichsen, i Kattegat
under mörker och tjocka seglat på ett skepp med
ofvannämnde bedröfliga följd. Besättningen, af
hvilken styrmannen hitkommit, togs ombord å skep-
pet och jakten har sedan på egen hand drifvit till
det ställe, der den slutligen strandade. Lasten
lossades redan i går och jakten ligger nu i härva-
rande hamn.
Ett större engelskt skepp, hvars kapten och be-
sättning äro här, strandade samma afton vid Tore-
kow och troligen ingå ytterligare underrättelser
om ännu flere olyckshändelser, som under dessa
stormiga dagar inträffat på sjön.
Snabb sjöresa. Danska skonerten
Hermod, kapten Westh, som för några dagar sedan
uppkom på Stockholms ström, har gjort resan från
Malaga till Stockholm på den för denna årstid
korta tiden af aderton dygn.
Punnet fartyg. Kapt. UC. A; Hög-
lund har i öppna sjön utanför Hållö i sjun-
kande tillstånd anträffat och till Göteborg in-
bogserat skonerten Venus, hemma i Porsgrund,
hvilken lastad med trävaror antages ha blifvit
öfverseglad och derefter öfvergifvits af besätt-
ningen:
Berr O. Wingeszs konsert i mu
sikaliska akademiens lokal förliden söndag, skulle
man kunna kalla historisk, åtminstone hade de
flesta numren kunnat varit passande illustrationer
till flera momenter i musikens historia. Så hade
man tillfälle att höra den gamla, af Gustaf Adolf
och Carl XII, ofta begagnade religiösa stridssån-
gen: Vår Gud är oss en väldig borg, med ord
och melodi af Luther, skrifven i Coburg 1533, sjun-
gas på 3:ne olika sätt; först unisont af blandade
mans- och fruntimmers-röster, sedan i stämmor
(allt med den äldre ursprungliga melodien) och
sist i stämmor så som den nu sjunges. Oss före-
föll den ursprungliga melodien skönast. Psalmen
utfördes utan ackompagnement med renhet och
god nyansering utaf omkring 24 personer af aka-
demiens elever, som höllo sig bra i ton. Samma
kör utförde också lika förtjenstfullt en mycket
lyckad hymn till konungen, af konsertgifvaren. Sjelf
spelade hr W. Sonat af S. Adam, komponerad för
dem som konkurrera om högsta prisetifortepiano-
spelning vid konservatorium i Paris, en historiskt
märkvärdig konsert i italiensk stil, från 1714, af
J.S. Bach, samt 2:ne egna kompositioner: Ton-