Pe s. k. fjuspenningarne, som hittills utgått med 20 rdr om året till såväl ordinarie som e. 0. tjenstemän vid stadens embetsverk, skola med detta år upphöra, och, i likhet med hvad som eger rum vid statens embetsverk, gratiftikationer, enligt förslag af de särskilda kontorscheferna, utdelas till extra-ordinarierna i mån af hvars och ens flit. Alkärret. Då åtskilliga träd och blomsterbuskar uti trädgården i qvarteret Trehörningen å kgl. Djurgården skola borttagas, har drätselnämndens 1:sta afdelning uppdragit åt vederbörande att å blomsterparterren vid Alkärret, i stälset för de der nu varande icke blommande växter, låta utplantera ofvannämnda träd och buskar, hvarigenom platsen kommer att erhålla ett lättare och usare utseende. Brumsnen EE Brunnsbacken. Dritselnämndens 1:sta afdelning har, sedan brunnen numera blifvit rensad och utpumpad, anmodat sundhetsnämnden att meddela utlåtande öfver vattnets beskaffenhet i densamma. Arvrkeologiskt fund. En korrespondent till finska Hufvudstadsbladet omtalar, att vid stranden af Lumijärvi sjö i Wihandi kapell af Salo socken gjorts ett vigtigt fynd. Upphittarne voro en landtmätare och hans biträde. Den sednare skrifver derom: Vi ha funnit, att jag så må säga, blad ur Finlands äldsta historia. Vi bodde invid Lumijärvi stera träsk och studerade på lediga stunder prof. Nilsons bok om Stenåldern. En söndagseftermiddag gingo vi ut för att promenera och sade halft på skämt och halft på allvar, att vi skulle gå till stranden för att söka fiskharpuner af sten. Det lyckades oss öfver all förmodan. Vi funno der många slipade stenverktyg af en svartblå, på örten ej allmän stenart, såsom pilspetsharpuner eller spjutspetsar, yxor (af österbottniska svenska bönderna kallade aviggar,) och s. k. skölpor eller prof. Nilsons snålmejslar, de flesta vackert slipade. Vi ha nu samlat sådana till ett antal af 45 pjeser; några af dem äro dock lika. Sannolikt kommer fyndet att skickas till universitetets museum i Helsingfors. Då man frågar allmogen på orten, så förklara de att de i mängd hitta dylika viggar, eller Ukonkynti,, som de kalla dem, eburu de icke förstått att fästa något afseende vid dem, utan begagnat dem till brynstenar. Malmska hvalen, som snart skall förevisas i Berlin, är under uppställning i den s. k. gamla Diorama-byggnaden, berättar Berliner Fremdenblatt för den 2 november. Sjöolyckor. Från Landskrona skrifves den 3 nov.: I går på morgonen varsnades härifrån ett skadadt fartyg, liggande på andra sidan Gråen. Man begaf sig dit och fann det vara en dansk jakt utan mast och rigg samt utan besättning, samt innehafvande last af timmer och bräder. Rörande händelsen har sedermera följande berättelse ingått: under den starka stormen i torsdags afton hade jakten, som heter De begge Sydskene och hvars befälhafvare var kapten Erichsen, i Kattegat under mörker och tjocka seglat på ett skepp med ofvannämnde bedröfliga följd. Besättningen, af hvilken styrmannen hitkommit, togs ombord å skeppet och jakten har sedan på egen hand drifvit till det ställe, der den slutligen strandade. Lasten lossades redan i går och jakten ligger nu i härvarande hamn. Ett större engelskt skepp, hvars kapten och besättning äro här, strandade samma afton vid Torekow och troligen ingå ytterligare underrättelser om ännu flere olyckshändelser, som under dessa stormiga dagar inträffat på sjön. Snabb sjöresa. Danska skonerten Hermod, kapten Westh, som för några dagar sedan uppkom på Stockholms ström, har gjort resan från Malaga till Stockholm på den för denna årstid korta tiden af aderton dygn. Punnet fartyg. Kapt. UC. A; Höglund har i öppna sjön utanför Hållö i sjunkande tillstånd anträffat och till Göteborg inbogserat skonerten Venus, hemma i Porsgrund, hvilken lastad med trävaror antages ha blifvit öfverseglad och derefter öfvergifvits af besättningen: Berr O. Wingeszs konsert i mu sikaliska akademiens lokal förliden söndag, skulle man kunna kalla historisk, åtminstone hade de flesta numren kunnat varit passande illustrationer till flera momenter i musikens historia. Så hade man tillfälle att höra den gamla, af Gustaf Adolf och Carl XII, ofta begagnade religiösa stridssången: Vår Gud är oss en väldig borg, med ord och melodi af Luther, skrifven i Coburg 1533, sjungas på 3:ne olika sätt; först unisont af blandade mansoch fruntimmers-röster, sedan i stämmor (allt med den äldre ursprungliga melodien) och sist i stämmor så som den nu sjunges. Oss föreföll den ursprungliga melodien skönast. Psalmen utfördes utan ackompagnement med renhet och god nyansering utaf omkring 24 personer af akademiens elever, som höllo sig bra i ton. Samma kör utförde också lika förtjenstfullt en mycket lyckad hymn till konungen, af konsertgifvaren. Sjelf spelade hr W. Sonat af S. Adam, komponerad för dem som konkurrera om högsta prisetifortepianospelning vid konservatorium i Paris, en historiskt märkvärdig konsert i italiensk stil, från 1714, af J.S. Bach, samt 2:ne egna kompositioner: Ton