Regeringsgatan samt tilloripit penningar och en: lillfingersring af guld med infattad grön sten. De bletvo först i fredags, då de hos en pantiånare sökte belåna ringen, ertappade. Pojkarne, som: voro kusiner och af hvilka den ene, som sett penningarne inläggas i ett skrin och hvarest skrinet ställd s, förledt den andra, bekände sitt brott, hvarefter målet remitterades till rådbusrätten. Stöd af hattfelb. Förliden tisdag anmälde stationsinspektoren löjtnant Ohman att från södra bangårdens godsmagasin på okändt sätt förkommit en onsdagen den 24 i förra månaden anländ packe, innehållande hattmakerimaterialier och adresserad till hattmakarfirman A. Ericsson komp. härstädes. Derförut hade dels pantlånaren Ulander tillkännagifvit att hos honom gjorts försök att få belåna ett parti hattfelb, dels hade uti sjön vid Sutthofsbro upphittats ctt dylikt. Detektiva polisen satte sig nu i rörelse för att få reda på tjufven och det stulna; och vid efterforskande hos samtliga pantjångrne påträffades såväl hos Bergholtz som os Tillqvist en del af tjufgodset. Brottslingen var svårare att upptäcka, emedan hos pantlånarne infunnit sig med felben än en karl, än en qvinna, båda, såsom det under spaningarne varit tillfälle att erfara, under diktade uppgifter om namn och bostad. Slutligen, i fredags afton vid 6-tiden, ertappades tjufven, som är hautboisten vid Westgöta regemente Axel Otto Nyberg, anställd såsom notisbärare vid södra bangården och boende uti huset n:r 7 vid Stora Fiskargränden. Han och hans hustru, Josefina Nyberg, hvilken varit den som hjelpt mannen att belåna det stulna, togos båda i förvar, och voro i lördags inställda till förhör i poliskammaren. De nekade begge två för all vetskap om stölden; men förklarades skyldiga att träda i häkte. Inkomna i fängelset ångrade hustrun sitt nekande och bad att åter få komma i förhör, samt afgaf då en bekännelse, som dock blott till hälften tycktes vara sann. I anseende dertill att hon hade ett litet barn att vårda fick hon nu tillsvidare vistas på fri fot. Huru sjelfva stölden tillgått är ännu, i anseende till mannen Nybergs fortsatta nekande, icke kändt. Det stulna hade ett sammanräknadt värde af icke mindre än 1618 rdr 8 öre. Farliga åkaredrängar. Onsdagen den 24 sistt oktober på aftonen infann sig å åkarestationen vid Norrmalms torg en mansperson af arbetsklassen och önskade blifva skjutsad till något uppgifvet ställe 2 å 3 mil utom Roslagstull. Åkaredrängen Gustaf Svensson förklarade sig villig verkställa körningen mot en betingad ersättning af 10 rdr rmt, och färden anträddes. Men som S. ansåg vådligt ensam begifva sig så långt bort med en okänd karl, uppmanade han en annan åkaredräng vid namn Gustaf Andersson, som uppehöll sig sysslolös på torget, att göra sällskap, hvarför denne intog plats på kuskbocken. På ett utskänkningsställe vid Nybrogatan gick den okände karlen, hvilken sedermera befanns vara drängen Lindberg från Stora Tuna i Ö. Åkers socken, in för att hemta ett krus bränvin, hvarmed sällskapet plägade sig så, att de blefvo upprymda. Då de framkommo tille Claes på hörnet, intogs ytterligare förtäring, der Lindberg uppträdde som awohlthäter,, men vid liqvidens uppgörande befanns kassan så klen, att han nödgades af körsvennen låna 25 öre, för att kunna betala kalaset. Sedan L:s kassa var slut, upphörde också vänskapen, så att herrarne med hvarandra kommo i gräl och ordvexling; det oaktadt fortsattes färden, dock icke längre än till närheten af Kräftriket, der Andersson hoppar ned från kuskbocken, tager vännen L. i kragen och vräker honom i diket. Under tiden hade S. vändt om åkdonet, hvarefter A. kommer springande till åkdonet och under yttrande: avi fick ändå betalt för skjutsen visar tvenne fickur, af hvilka de togo hvar sitt. Nöjda med liqviden, återvände de begge körsvennerna till staden och läto L., som var betydligt rusig, qvarligga i diket. Återkomna till åkarstationen visade A. klockorna för en annan åkardräng, Axel Bodin, hvilken, då han genast misstänkte att klockorna icke voro på ärligt sätt erhållna, förde A. till närmaste polisvaktkontor, hvarifrån han ytterligare transporterades till detektiva afdelningens kontor för undergäende af förhör påföljande morgon. 1L., som emellertid blifvit upptagen ur diket af en person, som åkte förbi, och tillbragt natten på Experimentalfältet, infann sig påföljande morgon på detektiva afdelningens kontor för att anmäla hvad som passerat, der han till sin stora förvåning återfann A.,. hvilken just då förhördes om angifvelsen. A.nekade naturligtvis och sökte göra troligt, att han emottagit klockan af. en för honom okänd person : för att lemna den till reparation, ett påstående, som han vidböll äfven vid förhöret i poliskammaren. Dagen efter tilldragelsen blef äfven S. gripen och erkände vid polisförhöret det hufvudsakligaste af förloppet. Begge qvarsitta i häktet. REVERIE IDEER TARA EST IAKTTA TNA ET KASSAN