Barnens njutning och lycka.
Menniskans väg mellan vaggan och grafven
är kort och besådd med rosor och törne, mest
kanske med törne. Den första delen, den som
genomvandras under barndomens dagar, borde
vara den sällaste och gladaste, ty snart komma
bekymrens dagar och fåfängt söker man då den
njutning och glädje som den oskyldiga barn-
domstiden medförde. Såsom barn ensamt kan
menniskan i fullt mått njuta af det goda, det
lyckliga lifvet, derföre borde barndomstiden gö-
ras till en högtid för dem. De måste läras
allvarsamma saker, deras själsgåfvor måste ut-
vecklas, de måste tyglas och kufvas, men detta
kan och bör göras på ett sätt som gör det till
ett nöje, ett trefligt tidsfördrif. Barnets skol-
undervisning, i stället för att vara för det en
möda, borde och kunde göras till en af barn-
domens största njutningar. Bort med riset och
käppen, bannor och skrämsel; undervisa dem
med vänlighet, led deras sinne steg för steg,
från den enklaste sak till de som äro djupa,
på ett vinnande sätt, under bebagliga föreställ-
ningar, liknelser och samtal. Gör lärdomen
behaglig och fordra ej för mycket af dem. Tåt
det unga glada hjertat gifva luft åt dess lif i
lekar och kroppsliga öfningar. Se till såväl
deras fysiska som inre tillväxt och bildning.
Många barn och ynglingar hafva nått en för-
tidig graf genom för mycket sinnes- och för
litet kroppsansträngningar. Andra åter tillbringa
ett sjukligt och mödosamt lif, emedan i barn-
domen blott själskrafterna och ej kroppen fick
sin utveckling. Bättre är god helsa än mycken
lärdom, men de två kunna lätt förenas och då
ernår barnet och ynglingen den högsta stånd-
punkt. Tala vänligt till barnen; behöfva de
agas, så gör det hellre genom att vädja till de-
ras goda hjerta än med slag och hårda ord.
De äro så känslofulla; bemöter du dem med
ömhet så skola de ovilkorligen älska dig, och
vinner du blott deras rena och starka kärlek,
så vilja de ej göra dig emot. Väg noga ditt
tal då de äro närvarande, låt dem aldrig öfver-
raska dig i en sådan handling, som du ej ville
att de sjefva skulle göra. Föräldrar böra fram-
för allt vinna sina barns förtroende; handla
derföre uppriktigt mot dem; lofvar du ditt barn
något, det må vara hvad som helst, så håll
ditt löfte. Många föräldrar begagna hotelser
emot sina barn, t: ex. som de aldrig mena att
uppfylla, hur dåraktigt är ej detta; barnet lär
då snart att ord mena ingenting, det förlorar
den vördnad, den tillit till föräldrarne som det
borde hafva. Var öfvertygad om att barnet
lärer mera af föräldrarnes eget exempel, det må
nu vara -godt eller ondt, än af alla andra före-
mål det kommer i beröring med. Och de frön
som utsås i det späda barndomshjertat, de
få fasta rötter, de utplånas sällan under en
lifstid.
Betänk huru vigtigt det är att väl vårda de
små. Föräldrarne älska ju sina barn högst af
alla jordiska skatter, såsom en stor talare nyli-
gen yttrade: hvilken fader eller moder är det
väl, som ej förr såg sitt hus brinna, än sitt
barn gå förloradt, och med en viss fröjd och
njutning ville se allt det han hade samlat
af jordiska egodelar, multna ner till en askhög,
blott han kunde trycka sitt barn emot sitt bröst
och säga: Gudi vare lof, mitt barn har jag
qvar; eller hvilka föräldrar, stadda i sjönöd,
med sitt barn och sitt guld ombord, då ett
tillfälle gåfves för dem att stiga i en rädd-
ningsbåt och taga med sig ettdera, barnet
eller guldet, som ej med glädje kastade
guldet, äfven om det bestod af millioner, på
hafsbotten, blott de fingo tillfälle att rädda sitt
barn:
Skola vi derföre icke bäst vårda, och egna
våra bästa omtankar åt de föremål, som äro
oss kärast och som kan blifva medlet till vår
högsta jordiska njutning.
tt EE O— ——— LXKKEERSOKKS—X XXX XKXK——————— nina