Böätteg. och polisnybeter,
Polisen.
Slaggmålet vid operakällaren. I lördags af-
ton hölls polisförhör rörande det våldsamma upp-
trädet qvällen förut. Endast en af orostiftarne,
e. o. kammarskrifvaren G. Zelin, var tillstädes;
B. P. Paulin hade ej anträffats. Flera personer
hördes som vitnen, hvarvid till alla delar styrktes
hvad vi, rörande Zelins och Paulins fridstörande
uppträdande, förut berättat. Zelin sade sig ej ha
något minne af hvad som förefallit, emedan han
varit af starka drycker öfverlastad. Han förklara-
des emellertid skyldig att träda i häkte. Målet
förekommer åter i eftermiddag, och skulle Paulin
sökas och kallas.
Uppflutet lik. Sistlidne fredags e. m. anträffa-
des, uppfluten i sjön, nedanför Gubbhusbergen, en
död qvinsperson, iklädd svart väderhufva, rutig
rUeklädning, i hvars fickor befunnos tvänne styc-
en smärre stenar, smårutig underkjol och hvit
krinolin. Hvem den döda, som genom likdragares
försorg blifvit förd till stadens bårhus, i lifstiden
varit är ännu icke bekant.
Rädhusrätten.
Åtal mot poliskommissarie. Det mot polis-
kommissarien Cederborg väckta åtal, i anledning
deraf att Cederborg på ett löst rykte, att i konkurs
försatte förre handlanden A. G. Hallberg skulle af
rådhusrätten blifvit dömd till: 6 månaders straff-
arbete såsom vårdslös gäldenär, häktat denne, före-
var i lördags vid rådhusrättens sjette afdelning.
Såsom förut omnämndt blifvit, har poliskommissa-
rien Cederborg för den olagliga åtgärd han vid-
tagit mot Hallberg, åberopat en muntlig ordres af
polismästaren Wallenberg, rörande Hallbergs efter-
spanande och tagande i förvar, hvarjemte Ceder-
borg anfört, att Hallberg sjelf, genom att förklara
det han blifvit fälld till nämnde ansvar, skulle i
viss mån gifvit anledning till sitt häktande.
I sistnämnde hänseende åberopade Cederborg de
poliskonstaplar, som i Hallbergs bostad sökt honom
och fört honom till polisen. Kärandens rättegångs-
biträde hr H. Mäönnich bestred deras hörande, enär
de, som verkställt häktningsåtgärden, voro i viss
mån delaktige i den åtalade förbrytelsen, men rät-
ten medgaf efter öfverläggning, vitnesförhör med
dem. De intygade också, att Hallberg vid det till-
fälle, då han anträffades af dem i sin bostad och
fördes till öfverståthållare-embetet, skulle yttrat,
att han kände det han var dömd till det ifråga-
varande straffet. Hallberg förnekade nu ätt vid
häktningstillfället haft något sådant yttrande.
I afseende å den af polismästaren Wallenberg
till Cederborg gifna ordern, hördes några af polis-
kommissarierna, som sammanstämmande intygade,
att polismästaren till dem 1 slutet af år 1864 skulle
utfärdat en muntlig order af innehåll, att Hallberg,
hvilken vid rådhusrätten vore tilltalad för fals
konkurs, men hölle sig undan, skulle efterspanas
och tagas i förvar. Ordalagen, i hvilken ordern
gifvits, kunde ingen af kommissarierna nu bestämdt
erinra sig.
Kärandens rättegångsbiträde fäste uppmärksam-
het på, att denna order i alla händelser icke gällt
längre än tills dom i konkursmålet fallit, och att
detta sålunda ej inverkade på Cederborgs förbry-
telse, att efter det konkursdomen, hvarigenom Hall-
berg frikändes från ansvar, blifvit meddelad, ändå
verkställa ordern, utan att göra sig underrättad
om innehållet af konkursdomen. Cederborg invände
häremot, att någon tid för verkställighet af ordern
ej blifvit bestämd. I afseende å polismästarens
muntliga order upplystes, att någon registratur der-
öfver ej fördes bracken i poliskammaren eller af
kommissarierna: sjelfva. ij
Något vidare af vigt förekom ej vid detta förhör,
utan blef målet uppskjutet till annan dag.