modige konung, omgifven af dåliga rådgifvare,
ingenting kan uträttas. För tre dagar sedan
afgingo order från Versailles att gränstrupperna
skola marschera på Paris. Flera regementen
aro redan samlade i S:t Denis. Man tror sig
kunna dränka nationens frihetsanda i dess sö-
ners blod! De Launy, guvernören på Bastiljen,
skall understödja de anfallande, genom att be-
skjuta förstäderna. Man vill begrafva friheten
onder askan! De dårarne! Frankrike måste
först förvandlas tillen enda graf, innan detta
lyckas:
— Så kan jag då omsider hoppas, mumlade
vår hjelte.
— Man har beslutit bestorma Bastiljen, fort-
for vapensmeden med entusiasm. Innan mor-
gondagens sol nedgår, skall tecken gifvas genom
klämtning i alla Paris kyrktorn.
— Och hvar är de anfallandes) samlings-
plats?
— Hvarje gata; blir en samlingsplats; gen-
mälde den unge mannen: I morgon begynnes
en strid, som måhända icke hinner slutas inom
detta århundrade. Jag vet icke, hvaraf det
kommer sig, tillade han, att ni inger mig ett
så stort förtroende att jag gerna lägger icke
allenast mitt Hf, utan till och med min ära i
era händer: Ni, en adelsman! Jag en fattig
medborgare utan uppfostran!
— Det kommer sig deraf att vi båda äro
mänj och — hvarom jag fullt och fast är öf-
vertygad — uppriktigt tillgifna en stor ide,
den undertryckta mensklighetens rättvisa sak,
yttrade Redmond. Tro mig, tillade han; det
ianes hundratals personer inom den klass,
hvars medlemmar ni anser för folkets naturliga