— Jag ber tusen gånger om förlåtelse, min
herre, sade hon; men om ni icke har alltför
brådtom, vill jag tala med er. Var så god och
stå qvar, fortfor hon med ett kokett leende, ni
behöfver icke komma in till mig, ty jag kan
meddela er allt hvad jag har att säga ändå.
— Och hvad är det ni vill tala om, mam-
sell? . Har Jacques gjort den Vackra modisten
här midt emot sin cour?
Jacques hette en ung vapersmed i Faubourg
S:t Antoine, som om söar och helgdagar plö-
gade följa sin täcka kusin Jeannette i messan
och derefter på en promenad i Luxembourg:
parken.
Portvaktarens dotter skakade hufvudet med
föraktfull min samt försäkrade Redmond; att
det var henne alldeles likgiltigt, hvem vapen-
smeden gjorde sin cour.
— Jag ämnar visst icke tala med er om
Jacques, tillade hon, utan om er sjelf, herr
Redmopd. Ehuru jag visst icke är nyfiken,
händer det dock rätt ofta att jag kastar en
blick på gatan.
— Derpå tviflar jag visst icke, mamsell;
— Det är förskräckligt långsamt; må ni tro;
att jemt vara instängd i det bär mörka rummet.
Redmond medgaf att detta måste vara sär-
deles oangenämt för en så ung och så vacker
flicka. ;
— Nu drifver ni gäck med mig, svarade
Jeannette,så att jag hade godlust att icke säga er
någonting, såvida jag ej ansåge att jag genom
min tystlåtenhet skulle göra mig till era fien-
ders medbrottsling. Har ni aldrig gifvit akt
på en karl, som hvarje morgon går fram och
tillbaka utanför hotellet?