- n — ! RR I TTEEERMERERERBEKEEMNRRESEARNNENEENRNEICETIESI BENEN
Öiverste Graham beslöt — utan att för nå-
gon gifva sin afsigt tillkänna — att taga när-
mare reda på orsaken till den unge mannens
uppförande.
XZXV.
Det dröjde icke länge, förrän Redmond kom
underfund med att hans steg voro bevakade;
ty ofta när han lemnade sin bostad i qvarteret
Latin, mötte han en af dessa illa klädda och,
efter allt utseende, utsvultna personer, hvilkas
ansigten bära en omisskännelig prägel af det
nedriga yrke de bedrifva.
Denne man uppeböll sig långa tider af
dagen utanför det hotell der Redmond tagit in;
och i Palais Royal, i Tuileries parken, på Bou-
levarderna, med ett ord hvart vår hjelte an
begaf sig, fick han se den obehagliga figuren.
Denna beständiga förföljelse blef honom till
slut odräglig, och han beslöt göra en ända
derpå. I detta syfte begaf han sig en morgon.
bemilråu. Han hann emellertid icke längre än
till hotellets port, förrän han blef uppehållen.
I stället för att som vanligt under tystnad öppna
porten för honom, bad Jeannette, portvaktarens
dotter, att han skulle komma fram till luckan,
emedan hon hade något att säga honom.
Den unge utländningens frikostighet och vän-
liga väsende hade gjort ett för honom gynn-
samt intryck på den fattiga flickan. Vi vilja
dermed icke påstå att hon förälskat sig i honom;
så långt hade det ännu icke gått. Men den
tillgifvenhet hon hyste för honom; var af det
slag, som lätt öfvergår till kärlek,